enligt lagen \ara giftonuinnens ensak. Mannen, men inre kvinnan, ansågs v ara skvklig rill bägge bretten, men detta förändrades på is-ootalet då både kv innor och män fick betala tre marks böter. Detta stred mot den ursprungliga funktionen, kompensation till giftomannen. På u-4o-taler bfirjade äv en rådstugurätterna utdöma böter för lönskaläge alldeles som tingen på landsorten.^' Denna förändring kan ha berott på (jiistav \'asas underordnande av de kvrkliga domstolarnas domsrätr - bland annat i se.xualbrott - under kungamakten. X ärldsliga anspråk på den kyrkliga doinsrätten: förändringar under medeltiden och efter reformationen .\ven om (justav \’asas trontillträde hade ett stort svmbolv ärde, ägde inget abrupt religionsskifte rum. Det stod ändå snart klart att kungen kraftigt ämnade att reducera kvrkans makt till kungamaktens fördel. Detta fick även rättsliga konsekvenser. \ ästerås ordinantie från iS'2cS angrep kv rkans domsrätt: klerkerna miste sitt iurisdiktionella priv ilegium och flv ttades fn er till ordinarie domstolar i stället för ett kvrkligt forum. Bfiterna för tjuv eri, mened eller v åldsbrott i kvrkan tillhörtle hädanefter kungen och helgedagsbrottet förkastades med undantag av firsummande att delta i gudst)änsten. Overhuv udtaget skulle alla kvrkliga sakiiren falla i de kungliga kistorna. Aven om biskoparna fick fortsätta att döma i äktenskapsmål, skulle de redov isa eventuella böter för kungen. Det samma gällde alla sexualbrottsmål, lönskaläge, äktenskapsbrott, incest och tidelag som icke längre skulle bfitas till biskopen utan kungen.^'’ Detta betydde i praktiken att äv en omde kvrkliga domstolarna fick fortsätta att döma som tidigare. 89
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=