l-^tr hra exempel på derta är dödsstraffet för äktenskapshnnt. A\ en om landskapslagarna hade gett den äkta mannen rätten att döda hade sin hustru och hennes älskare, ifall han tog dem på har gärning, kunde de annars hara hli straffade med höter.-' Stadslagarna, Bjärköarätten och Magnus hmikssons stadslag nämnde inte längre den äkta mannens rätt att sjäh döda paret i \ redesmod. B)ärköarätten konstaterade i stället att i uppenbara fall, om paret hade hlivit ertappat med sex man som \ ittnen, hade maken rätt att hestämma ö\er älskarens li\'. Magnus hmikssons stadslag innehar hären skärpning, eftersommaken enligt dess stadganden ägde att råda över hådas öden.-" Den principiella hetvdelsen torde här ha \arit större än den praktiska, för nu \ar det staden som bestraffade, stadens hiklel som a\ rättade och maken hade hara möjlighet att \ äl)a om han \ ille unna de brottsliga li\ et eller inte. Dessutom behandlades saken inte längre på hiskopsting utan a\ stadens råd. löi mots\ arande paragraf fanns inte i .Magnus lirikssons samtida landslag utan kom först i tjin ahalken i Kristoffers landslag från 1442. l'At tecken på att stadslagen i större utsträckning respekterade den kanoniska rättens kra\ än landslagen, är prästharnens status. Stadslagen räknade uttryckligen ä\en med prästharnen i gruppen a\ hörbarn som i inget fall kunde ärva. Högst tndigen skedde detta på grund av den kanoniska rättens inflytande, eftersom sådana barns föräldrar \ar hindrade från att legitimera sina barn genomfästning eller giftermål.-' Dessutomgav stadslagen den k\ rkliga asylrätten en speciell roll. Fast Magnus Erikssons båda lagar nämnde asylrätten i k\ rkor och kloster i dråpmål, inskränkte stadslagen uttryckligen släktingarnas rätt att hämnas på dråparen. Om denne lyckades flv staden och hitta fristad antingen i kloster eller k\Tka, fick han komma tillbaka utan hinder och genom art betala böter försona sin fÖirbrx telse bara han först hade stannat sex \eckor i asx'!.-*' 84
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=