lui principiellt nixckcr \ ikrig' forändring, som kyrkan framgångsrikt insisterade på, \ar äktenskapets oupplöslighet. l ore kristnandet \ar det möiligt, åtminstone när hustrun hade \arit otrogen, for äkta par att skilja sig så att båda kunde gifta om sig. lair den katolska kvrkan var äktenskapet ett sakrament och därfbr oupplösligt, om inga äktenskapshinder fanns. Detta kra\ på oupplöslighet fick k\ rkan med tiden igenom, fastän på\en 1 lonorius III (1216-1227) 1220 \ ar t\ ungen att påpeka att mannens mcijlighet att dri\ a ut sin otrogna fru ur det gemensamma hemmet inte innehar att han fick ingå nvtt äktenskap. ’ Det finns klara bevis för att k\’rkan akti\ t kontrollerade att folk inte gifte om sig så länge maken eller makan le\de. Kyrkans kra\' på kyrklig Ivsning fcire \ igseln srrä\ ade inte bara efter att eliminera giftermål med ens egen frände eller fränka, utan ä\'en att hindra bigami. Dessutom måste många missnöjda kvinnor och män bvta uppehållsort f()r att fiirsöka att ingå ett annat äktenskap på annan ort eller till och med utomlands. .\\en den m\cket konkreta risken att lida dödsstraff \ ar inte tillräckligt skrämmande fiir många medeltida s\ enska bigamister.” Stadsrättens särart: ett brohuvud mellan utländsk och inhemsk rätt I lur finhöll sig då stadsrätten \ isavi den kx’rkliga rätten.^ A\en om helhetsintr\ cket a\ stadslagen är att den är mer s\ensk än t\ sk, \ ar stadsrätten ändå influerad av t\ sk rätt, \ ilket inte är fcirvånade efterDet \ erkar som om som majoriteten av städernas borgare \ ar tysk. stadsrättens ställning av denna orsak liknade ett brolun ud; många ina paragrafer hittades först i Magnus löåkssons stadsrätt innan de fann sin \ äg till Kristoffers landslag. 83
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=