haft ert incestuöst forhållande sinsemellan, från all arwsrätt. Dessa kategoriserades i gruppen xpiirii och iiiccstHosi, eftersom deras foräldrar inte genom senare äktenskap kunde legitimera barnen." Landslagarna och stadslagen accepterade den kyrkliga regeln om legitimering genom senare äktenskap {/egirinuirio per suhsequcus matrimotiiiim), något som till e.xempel Skånelagen icke ursprungligen hade godkänt eftersom de oäkta barnens art srätt måste kungöras på ting ä\en omföräldrarna hade gift sig."’ A\en omskillnaderna mellan den kyrkliga och yärldsliga uppfattningen om illegitimitet minskade betydligt under medeltiden bley de ändå inte helt identiska.' Kyrkan lyckades ä\ en fa en paragraf som kriminaliserade töräktenskapliga sexuella förhållanden mellan fästman och fästmö inskri- \en i Kristoffers landslag. Denna fråga hade ofta behandlats på kyrkans pro\ insialmöten och därefter skrit its ner både i synodal- och prot insialstatuterna.'' Denna kriminalisering kan anses som lite paradoxal, eftersom barn som fÖddes under fistningstiden ansågs t ara och ärt a som äkta barn enligt både den kanoniska och den yärldsliga rätten. Dessutom t ar böterna mycket impopulära och ät en de st enska reformatorerna tyckte att kriminaliseringen stred emot den kanoniska äktenskapsrättsliga logiken.'*' Den katolska kyrkan ansåg bötessumman t ara en påföljd för brott mot kyrkans normer. Kyrkan fick i lagstiftningen igenomkrat et på ett förbud mot giftermål mellan släktingar ända till femte grad, släktingar i st ågerskap och även andliga släktingar. Dessa firbud supplementerades med kriminaliseringen at allt sexuellt umgänge med personer i förbjudna led. " Det finns kt ar material som t isar att kyrkan strät ade efter att kontrollera att äktenskapsförbudet mellan släktingar uppehölls: flera äktenskap upplöstes som ansågs t ara incestuösa. Dessutom kontrollerades dispenserna: påt en beviljade dispenser personligen och genom legater eller Penitentiariet i Rom.-' 82
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=