Avslutning Värnplikrsvägrartrågan debatterades ivrigt i riksdagen under en period som sträckte sig från slutet a\ iSoo-talet och framtill och med 1920-talet. Det \ ar dock inte särskilt många som \'ägrade år från år. Under perioden 1902-1910 \ar det inte ens tio stycken per år som d(")mdes for \ ärnpliktst ägran på grund a\ religiösa samvetshetänkligheter och inte förrän under krigsåren kan man se en mer omfättande \ärnplikts\ägran. .\len ä\en om antalet vägrare \ar få sågs de som ett stort problem. Detta måste naturligt\ is ses mot bakgrund a\ andra nirelser i tiden. Där fanns förespråkare för beho\et av ett starkt skydd för den egna nationen, där xärnplikt och nationalism hängde nära samman. Samtidigt fanns det starka antimilitaristiska strömningar, framförallt inom arbetarnirelsen och fredsrörelsen, där man förespråkade internationell solidaritet och samarbete. 1’Yågan om de religiösa \ ärnpliktsx ägrarna löstes så att det, genom ett kungligt bre\ år 1902, infördes en möjlighet för samxetsömma \ ärnpliktiga art utföra annat arbete \ id truppen. De behöx de alltså inte använda v apen, men de måste fortfarande använda uniform och V ara v erksamma v id truppen. Detta innebar att det fortfarande fanns ett antal som vägrade år från år, eftersom de inte kunde acceptera o vare sig uniformen eller att utfÖvra arbete v id truppen. .\r 1920 antogs en prov isorisk lag om v ärnpliktiga, v ilka hvsa samv ersbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Cienom denna lag gavs religiösa värnpliktiga nvivjligheten att utföra också civ ilt arbete. Fem år senare blev lagen permanent. Ivnligt traditionell kriminologisk forskning kopplas ofta manlighet eller maskulinitet och kriminalitet samman.^" Vilka begår de flesta brotteDjo, männen och de unga pojkarna. .Man kan också se ett kri51
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=