da man godkänner kroppslig s\ agiicr sasoin skäl tor hctriclsc frän \ apenötningarne, konseq\ensen hjuder, art man icke heller förvägrar den andligen s\ age en sadan befrielse. »I ;i I lär \ isas cn ber\ dligt iiier posiriv inställning till de sann etsöniina, men dot handlar ändå om att de a\ \ iker från det som ses som normalt f()r en man \ id denna tid. \\ ieselgren talar omheligt enfald, om något som behärskar den sam\ etsömme, en ö\ ert\ gelse som han inre kan kontrollera. 1 lan säger oekså att han hyser stort medlidande med dem; den "andligt s\age" har inte riktigt hirmågan att hirstå inneb(’)rden a\' sina handlingar. KTT DEBATTINLÄGG FRÅn GENERALSTABEN Aven utanför riksdagen diskuterades \ärnplikts\ ägrarfrågan, bland annat i en omfattande produktion a\' olika skrifter. Ihi skrift som fick stor uppmärksamhet handlade kanske inte sä mvcket om värnpliktsx ägrarfrågan som om den allmänna x ärnplikten som ett i sig eftersrrä\ ans\ ärt institut, författaren \ ar Lars Tingsten, major \ id (ieneralstaben. 1 lan hade där der omedelbara ans\ aret hir att utarbeta hirslaget till ny härordning som presenterades år 1901.'’ (ieneralstaben lade ned ett stort arbete på att informera om \ arför det \ ar ni>d\ ändigt att väsentligt utiSka ö\ ningstiden för de \ ärnpliktiga och år 1900 gav 'Pingsten sjäh ut en skrift i frågan, ".Mlmän \ ärnplikt - en lifsfråga för S\eriges folk." Den kom art bli starkt kritiserad, framhirallt från \änsterhåll, på grund a\ sin betoning a\ behox et a\ o\ illkorlig Ivdnad och disciplin." Bland annat hette det att; "Krigslydnaden - det är den egna personens fullständiga uppgående i fiirmannens \ ilja och tjänstens föreskrifter. I? ;4 47
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=