rätren for de sann ersönima att vägra v ärnplikt vid denna tid v erkade ha en myeket positiv bild av den allmänna värnplikten oeh dess nytta, bara man införde undantagsregler for de samvetsömma. 1 debatten år 1901 fick Byströms motion kritik från en ledamot i första kammaren som inte bade en fullt lika positiv inställning till de samvetsömma; "|ag kan inte huta den art at samvetsömhet, som \ ill berättiga tolk att pä andra tä ötverflvrta skvldigheten att törsvara land, luis och hemoch att sieltv a tä bli törsv arade på samma gång de undandraga sig sin pligt i detta hänseende. —När fråga är om kroppslig svaghet, kan undersökning ske, och man kan torv issa sig, om de skäl tör befrielse frän v apenivfv ningarne som antörts, äro grundade, men när det gäller samvetsbetänklighet, är detta antagande rent af omililigt. Jag anser, att hela punkten angående skrifv else till Kongl. .\laj:t i detta ämne bör utgå, tv skrifv elsen afser en törändring, som ej blott är i och tör sig svnnerligen orättvis, utan dessutom kan leda till en kanske anmärkningsv ärd minskning i de v ärnpligtiges antal. »no 1 lär kan man se e.xempel på föreställningen att manlighet är något som innebär skvddigbet att försvara sitt land, att vara loial, att ba plikter gentemot fosterlandet. Almströmser de samv etsömma som av v ikande, ban kan "inte fatta den art av samvetsömhet" som fär någon att inta den position som de samvetsömma gör. Han anv änder också bänv isningen till kroppslig sv agbet och gör en koppling till samvetsbetänkligheter. 1 lär v erkar Almstrcimantvda att det skulle bandia om själslig svaghet, kanske till och med feghet.- Men också i första kammaren fanns de som svmpatiserade med de samv etsömma; ")ag har åtskilliga gånger i tangelserna samnianträtfar och talar med per.svvner, som vägrat att bära vapen, och iag måste säga, art iag hvser storr medlidande med dem. IV omockså den entald, som beherskar dem, icke alltid är så svnnerligen helig, så är den dock tör dem en magt; de kunna ej förstå annat, än att de böra handla i enlighet med den högsta grundsatsen; man måste mera Ivda Clud än menniskor. .\tr nu staten härför skall ålägga dem straff, har alltid förefallit mig mv cket litet anslående.Jag tror tör min del, att. 46
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=