pliktstjänstgöringen \ id denna tid. \ ärnplikten sågs soin något spännande tor de flesta, "normala", unga män. Kommitténs betänkande utmynnade inte i något forslag om ändrad lagstiftning for de sam\etsömma. A\en om det fanns en med\etenhet omatt problemet med de sam\'etsömma existerade, så tog statens intresse över. Kommittén ansåg att det fanns en risk med att medge undantag for religiösa v^ärnpliktsx ägrare, eftersom det kunde leda till att också personer med andra moti\ för sin x ägran, r.ex. fredsxännerna, skulle kunna ställa liknande krav. Ett större antal x ägrare skulle innebära en alharlig fara för landets försx ar."' o .\r 1901 presenteradeJacob Bxstriun en nv motion i frågan.’' Morionen hade i princip samma innehåll som hans tidigare motion från 18Ö8, men han beklagade också att 1898 års värnpliktskommitté inte hade presenterat något förslag om lagändring. Problemet \ ar fortfarande olöst och hade inte heller fatt någon lösning i 1901 års lag om allmän \ ärnplikt. Byström hävdade att opinionen i frågan hi)ll på att ändras och hän\ isade till att en rad tidningar de senaste åren tagit upp de samx etsömmas situation.'^ RIKSDAGSDEBATTEN 1898-190I Man kan säga att Bwströms första motion ledde till debatter i riksdagen såväl 1898 och 1901. \ isserligen presenterade han, som ovan redox isats, en ny motion 1901 men den överensstämde innehållsmässigt till stor del med den från 1898 och frågorna som diskuterades i riksdagen i anledning ax de txå motionerna x ar i stort sett desamma. Dock med en x iktigt skillnad; 1901 hade man också att ta ställning till betänkandet från 1898 års x ärnpliktskommitté. 44
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=