"toniias arr låta sig \ apenö\ as" skulle befrias från all sådau ö\ ning i fredstid och istället \ ara skyldig att utfbra annat arbete for kronans räkning under minst den tid som mots\ arande ö\ ningstiden for de \ anliga \ ärnpliktiga. Bwström ga\ en rad exempel på samvetsömma \ ärnpliktiga som hade dömts till flera års straffarbete fcir sin \ ägran. De flesta av dessa \ ar enligt Bvströmfribaptister. Han hä\ dade att de personer som det \ ar frågan om inte \ ar att betrakta som farliga för samhället, löärtom \ ar de fredliga medborgare som levde ett fromt li\ och som \ ille \ ara trogna undersåtar.''' Byströmhän\ isade till regeringsformens i6 § och menade att stadgandet där om art "konungen skola ingens sannete r\ inga eller t\ inga låta" måste tolkas så art sam\ etsfriheten gällde också för de sam- \ersömma t ärnpliktiga.' Kommitténs reaktion på denna tolkning av regeringsformen var att om samvetsfriheten tolkades så att den innebar obegränsad rätt för den enskilde att i alla sina handlingar låta bestämma sig endast av sitt samvetes bud, skulle detta leda till att "staten—hafv a eftergifv it den fÖr statens bestånd oundgängliga rätten att af sina medlemmar erhålla deras medverkan för befrämjande och v innande af statens egna ändamål" samt att "[d]en enskilde samhällsmedlemmens Iv’dnadspligt gent enuvt statens lagar eller sjelfva grundprincipen för hvarje stat vore derigenom fullständigt upphäfd.'"'' Kommittén anförde v idare att omden enskilde samhällsmedlemmens uppfattning kom i konflikt med statens uppfattning i frågor som rörde statens egna ändamål, då måste den enskilde samhällsmedlemmens uppfattning vika. Kn sådan uppfattning kunde inte tillerkännas rätt att g(")ra sig gällande. Kommittén fastslog därefter att det från statens sida v ar omöjligt att i princip erkänna någon rätt för de v ärnpliktiga att på grund av samv etsbetänkligheter slippa V apenöv ning. 42
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=