Vii rnp1 i ktsvägrarna och det militära rättegångssystemet De tlesra som x ägrade art genomfcma sin x ärnplikr hänx isade till sin religifxsa tro som grund for sin xägran. I de allra flesra fallen handlade det om medlemmar av olika frireligiösa trossamfund, främst baptister och frihaptisrer. Inledningsx is var det också främst denna religiösa grund f(‘)r \ ägran som uppmärksammades i riksdagsdehatten och i den utomparlamentariska debatten. \ ärnpliktsxägrarna argumenterade för att "man måste lyda Ciiid mer än människan" och hän\ isade till att det fanns en högre gudomlig rätt som hade företräde framför den lagstiftning som människan skapat, kdfer sekelskiftet kan man se art ett stiirre antal personer \ ägrade på grund a\ en politisk eller etisk övert\'gelse. Bland t.ex. ungsocialister och pacifister började man art diskutera och praktisera x ärnpliktsvägran som en proresthandling, så\äl mot politiska beslut som mot den (ikade Men ä\en bland de mer reförminriktade ungdemokraterna, de som skulle komma att bilda Socialdemokratiska ungdomsförbundet, fanns diskussioner om huruvida \ärnpliktsvägran eller \ärnpliktsstrejk skulle kunna ant ändas som medel för att protestera och åstadkomma förändringar.’ militarismen. När värnpliktsxägrarna (eller de samxetsömma, som de också kom att kallas) \ ägrade att genomföra sin xärnplikt ställdes de inför rätta på regementesområdet. Varje regemente hade sin egen domstol, krigsrätten. Krigsrätten sammankallades a\ regementschefen när beho\ uppstod och det \ar också regementschefen som utsåg domstolens ledamöter. Krigsrätten \ ar sammansatt av h ra militära ledamöter och en auditör.* .Auditören xar en cix ilperson och den enda i krigsrätten som hade juridisk utbildning. \ äbeln fungerade som åklagare, men han hade inte någon juridisk utbildning, utan \ ar 37
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=