lyoo-talets domstolsbv^ggnader \’id niirten av 1700-talet gjorde statsmakten sitt hästa tor att ta igång nybyggnationen i riket. Samtidigt tillkcnn allt fler kontroll- och tillsynsmyndigheter som skulle öyerxaka den ottentliga hvggnadsxerksamheten (se nedan). Den cix ila h\ggnads\erksamheten hade legat nere under de många krigen i slutet a\' 1600-talet och början a\ i~ootalet, och många hus hade hli\ it dåligt underhållna under tlera decennier. Dessutom hade landet genomlidit tlera nödår. Det ovannämnda i kombination med en snabb betblkningsökning och en omtattande utbyggnad av intrastrukturen gjorde att man snabbt behövde ta igång nybyggnationen. Ett stort problem var emellertid bristen på trä. Den tramvä.xande industrin behövde stora mängder virke i tillverkningen ckIi v id mitten av i->o-talet kom tlera törordningar vars svtte v ar att v ärna om den allt minskande skogsarealen. Detta ledde till att v irkesbesparande byggnadstekniker utv ecklades. Dessutom minskade brandrisken om husen inte var helt upptörda i trä.' Oentralstv rning ökade under andra hälften av 1700-talet då Ov erintendentämbetet (öi.Ä) - töregångaren till 1900-talets Byggnadsstyrelse - tick inblick i all statlig byggnadsverksamhet. Tidigare hade • • o OI.\ bara övervakat uppförandet av slottsbyggnader. .\r i''r6 uttardades en ny förordning som stadgade att 01.\ borde godkänna alla ritningar av kyrkor, broar och ottentliga byggnader i städer och på landet. \ idare kungiordes att tingshus och andra ottentliga byggnader skulle uppföras i sten. Sten var dock ett dyrt byggnadsmaterial och tillgången v ar dålig på v issa håll. De statliga direktiven hade inte heller alltid törankring i den lokala byggkulturen. Men å andra sidan var statens möjligheter att tv inga fram en slags allmän normlojalitet starkt begränsad. Regeln om att upptöra hus i sten följdes långt ifrån alltid och lagens genomslagskraft varierade i landet, l.aglvdigheten 196
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=