diskussioner oni \ eni som egentligen skulle urtdra \ isitarionerna fick problemet sin lösning genom att re\ isionsärendena prö\ ades a\' \ isitationskommissionen. Kn liknande lösning fick re\ isionsfrågan i trihunalsordningens bestämmelser. Re\ isionsärendena skulle behandlas samtidigt med de kontinuerliga \ isitationerna och därmed a\ \ isitationskommissionen. .\\en här präglades emellertid diskussionen av t\ dliga rättspolitiska argument och lösningen pä trågan tar ses S(^m en kompromiss. Det intressanta med re\ isionsinstitutet är att, det utgjorde en möilighet ttir undersåtarna att trots organisationen a\ en högsta domsmakt \ ända, sig till konungen eller dennes organ tör en omprö\ ning av besluten. Detta om något understr^•ker innebörden a\ hela det tidigmoderna iurisdictiobegreppet. Domstolarna \ ar inre sjäKständiga från siueränen. Därmed hade domstolen låsts i ett järngrepp från t\ å håll. Kör det första hade der införts möjligheter för in\ ånarna art (‘n erklaga beslut av domstolen. Denna kontroll utfördes underifrån genom möjlighet till appellation och e.xtraordinära rättsmedel. För det andra innebar \ isitationen en kontroll från o\ an. \’isitationsinstirutet kan därmed inte definieras som enbart en granskning eller kontroll a\ domstc^- lens \ erksamhet och personal. 1 sjäh a \ erket är det ett rnvcket tvdligt rättspolitiskt medel somendast an\ ändes när det \ erkligen behö\ des. I \'art fall var de fataliga genomförda visitationerna a\’ så\äl Rikskammarrätten som det wismarska tribunaler samt tidpunkten för dessa tecken på detta. 186
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=