RELATIONEN TILL ANDRA PROCESSUELLA INSTITUT .\\ intresse är ä\ en art sätta \ isitationerna i relation till de extraordinära rättsmedlen och da främst re\ isit)nen. h’n närmare studie a\ re\ isionsinstirutet \’isar att ä\en detta kännetecknades av politiska motsättningar mellan ständerna och makthat aren. 1 det r\ sk-romerska riket präglades diskussionen kring frågan om \’em scun skulle handha re\ isionsärendena. 1 denna diskussion är definitionen a\’ Rikskammarrätren som en från kejsarmakten oa\ hängig ständedomstol central. \’ad gällde rättsmedlet re\ ision fcirelåg redan från hiirjan en prohlematik axseende förhållandena i det txsk-romerska riket. När Rikskammarrätren inrättades 149s- x ar denna från början ax sedd att hrx’ta den domsrätt som traditionsenligt tillkommit kejsaren. Rikskammarrärten x ar således ett uttrxck för den i kejsarriket hävdX unna dualismen mellan ständer och keisare och dess konstruktion x ar snarare att anse som en ständerdomstol med adligt öx ertag.' Problemet med rex isionen blex således att detta enligt den romerskrättsliga traditionen x ar att anse somen majestätsrätt. 1 lur skulle ett sådant rättsmedel kunna legitimeras i en domstol dominerad ax ständerna.' 1 den fortsatta tx ska utx ecklingen fick rex isionsfrågan därmed en central roll, inre minst för utxecklingen vid hovet i Wien. Dess terminologi och betx delse fick helt olika förutsättningar x id de båda riksdomstolarna, x ilket (xckså belx ser problematiken med rex isionsfrågan. 1 samband med års Rcichsabschicä bestämdes att det skulle finnas en möjlighet att öxerpröx a rikskammarrättsliga beslut för att därigenom garantera att ingen part blex orärtx ist behandlad. Ixfter 185
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=