Meningsskiljaktigheterna fortsätter, i6s'3-i688 Ur\ ecklingen cftcr tribunalers inrättande \ isade t^’dlig‘t denna åsiktsskillnad. Det är uppenbart att ständerna försökte utnyttja det niaktö\erta<j de hade erhållit genom bestämmelserna om tribunalers sammansättning. 'IVibunalet ainändes a\ de pommerska ständerna för art a\ gfira t\ ister mellan den pommerska pro\ insregeringen och ständerna sjäha. Det fanns en klar skillnad i hur man tolkade begreppet jurisdiktion och tolkningsproblemet \ ar nära fÖirknippat med der faktum att der inte e.xisterade en strikt skillnad mellan f()r\ altande ocb rättskipande verksambet.'- Innebörden a\ detta ställningstagande från ständernas sida blev att ä\'en regeringsbeslut drogs till tribunaler för a\görande. Detta måste ha \ arit vtterst besvärande hir den si enske regenten. dYibunalet hiill under ständernas ledning på att fÖrxandlas till en hirfåttningsdomstol, \ilket från svensk sida inte kunde accepteras, l^en sienska kronan framhöll att tribunaler inre skidle ha befogenhet att utöva författningsrättslig kontroll i ärenden av strikt förxaltande natur. 'IVibunalet skulle endast \ ara behörigt i juridiska frågor. IVån s\ ensk sida motsatte man sig således varje försök att göra tribunaler till en politisk domstol.'* Redan efter de första \ erksamhetsåren stod det klart att en r\dlig instruktion för vad som gällde för rribunalets jurisdiktion var nödvändig. lÖter relativt långa hirhandlingar, och ständigt upprepade krav från ständerna i Pommern och Bremen-Verden, instruerades slutligen tribunalspresidenten Johan Oxenstierna att tvmgående lägga fram ett konkret förslag på en lösning av problemet. .\v denna anledning uppdrogs Oxenstierna i januari i6sv av Kungl. Maj;t att 179
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=