och kan förklaras utifrån foliande ohser\ ationc'r. I Vedstraktatct innehar art drottning Kristina och liennes ar\ tagare till den sx enska kronan skulle få ställning som furste i de henårda områdena på t\sk mark. 1 konstitutionellt hänseende skulle dessa emellertid alltjämt tillh(")ra kejsarriket. Detta innehar art den svenska kronan kunde göra anspråk på den jurisdiktionsrätt som tillförsäkrades fursten inom dennes territorium, ett anspråk som legitimerades av den samtida doktrinen om inri.uUctio cT territorium.'' l'rån ständernas sida fanns gi\et\ is farhågor om att detta skulle kunna innehära ett hot mot deras häxdvunna prix ilegier. I'lvigan komplicerades ytterligare a\ det faktum att Rikskammarrätten sedan 149^ \ arit högsta instans i hela det t\ sk-romerska riket.' Till denna tidstx piska ständerdomstol fördes appellationer från de territoriella, furstliga ho\ rätterna, \ ilket stärkte ständernas ställning i maktkampen mot furstarna. I praktiken hlev Rikskammarrätten ett slags territoriell författningsdomstol, som hade till uppgift att skxvlda ständernas pri\ ilegier, \ ilket också stärkte ständernas inflx tande ö\ er rättskipningen. Problemet \ ar nu huriu ida Rikskammarrätten äv'en fortsättningsx is skulle \ ara behörig att prfn a appellationerna från Pommern, Bremen-\ erden och staden Xåäsmar, eller om appellationsärendena skulle handläggas a\ någon annan instans och i så fall \ ilken.' Idter ftirhandlingar tillförsäkrades den sxenska kronan slutligen ett omfattande privilegiumde iioii appellaudo , dx s appellationsuKijligheterna till Rikskammarrätten upphörde. Detta prix ilegiumx aremellertid inte förutsättningsliist. För dess giltighet kräxdes att den sxenska kronan inrättade en (")xerappellationsdomstol för de tx ska områdena.’' 177
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=