faiig\ ården och dcii s k sinncssjukx årdcMi. De langt dri\ na rörelserna a\ kriininaUerenskaplig karaktär i luiropa fick ett r\ärt slut efter andra \ ärldskriget. Detta hindrade dock inte att man i St erige lagstiftade inom områden där de biologiska \ärderingarna framträdde särskilt twlligt, såsom i kastreringslagen och steriliseringslagen/'' De kriminalhiologiska strömningarnas her\delse f(')r st iien på de intagna framkom\'id den empiriska studien a\ det centrala klientregistret. 1 akterna st nliggjordes de hehandlingsfrämjande kommentarerna som noterades i fTingvurdswttitais yttnindai och i .uirskilJd omytäu- (Ug/jcicr nr iudividtuilbchinidliugssyupiDikt. Resultatet \ isade att klientregistret \ ar starkt ideologiskt underlnggt a\ den pågående kriminalhiologiska ut\ecklingen, och registreringsforfarandet hle\ ett \erkt\g för art skapa ett samhälle fritt från kriminellt "degenererade" indi\ ider. Incitament att karakterisera och kategorisera indi\ ider fanns i både \erksrällighetslagstiftningen och fång\’årdsstadgan. Det blir härigenom tv dligt hur ar\ et från Kinberg och den kriminalhiologiska vetenskapen kom art på\erka den faktiska straffåerkställigheten under flera decennier. Kinberg a\såg att stärka läkarprofessionens inflvtande och utvidga dess kompetens inom fångvården, men de diagnostiserande uttalandena \ isade sig i praktiken bli hela fång\ årdsstatens faktiska angelägenhet."' Detta \ar, om något, ett svmptom på den kriminalbiologiska tradition som Sverige ej Kckades frigfma sig ifrån ideologiskt. Den faktiska rättshistoriska ut\ecklingen kom härigenom i själva \erket att strida mot fång- \ årdsreförmens målparagraf därför att reformens grundläggande idé ej respekterades: "Inragcii skall licliandlas nicd fastlict ucli alhar och med akrniiig tor hans niäiiiiisko\ ärdc". 169
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=