Det kriminalvetenskapliga arvet I s\'ensk anstaltspraxis for\erkligades aldrig den indi\ idualpre\ enri\ a behandlingstraditi(^nen i kvalificerad mening. Resultater a\’ den empiriska studien som artikelförfattaren genomfort som en del i athandlingsproiektet kunde ej belägga någon övergripande behandlingsrelaterad planläggning som skulle ligga till grund för t erkställigheten. Anledningen till frånvaron av behandlingsrelaterad verksamhet i pra.xis är komplex och beror på flera faktorer såsom personella, lokalitetsmässiga och ekonomiska svårigheter. 1 denna artikel har i huv udsak problematiken beträffande brister i konsensus mellan teori, lagstiftning och praxis svnliggiorts. Frånv aron av entvdiga riktlinjer motv erkade således att fangv årdsreformen i högre utsträckning kunde fa ett reellt genomslag i fangv årdspraxis. Kompromissernas väg blev således lösningen på den strid somstod mellan de ledande straffteoriernas företrädare. Individualpreventiva perspektiv sades ha betvdelse vid straffverkställighetens genomförande, medan allmänprev entiv a effekter i högre utsträckning v erkade indirekt på samhällsmedborgarnas syn på kriminalitet. Denna medelväg tillämpades även i Sverige för art förklara kriminalitet i samhället. De kriminologiska förklaringsmodellerna, sombehandlade miljömässiga och arvsmässiga faktorers inverkan på lagöverträdare, hade både sina firespråkare. 1 realiteten ansågs dessa faktorer ej utesluta V arandra utan kriminalitet komatt förklaras som orsakad av såv äl arv som miljö. \ id ikraftträdandet av l94^ års fangvårdsreförm legitimerade dock strafflagberedningen de sociologiska förklaringsmodellerna. Kriminalitet ansågs vara ett utslag av miljöfaktorer där indiv idens sociala situation var avgörande S(vm utlösande faktor vid kriminellt beteende. Beredningen fjärmade sig från paralleller i verkställighet mellan 168
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=