art den intajj^ne verkade "trög, lufsig och gainängakrig men på sitt sätt rejäl". I läkarens diagnos heträttande den intagnes psvkiska tillstånd konstateratles: rätt grav intellektuell efrerhlivenhet komhinerad med brister i v iljelivet. 'Tidiga miljöskador." Den intagne klassificerades av läkaren som "l.eptosomgrundtv p". Det hinns några övergripande skillnader mellan hingv årdskommittens hirslag och centrala klientregistrets tillämpning. I förslaget utv idgades hirursättningarna hir hingv årdsstaten att göra indiv iduella tolkningar av innehåller i journalerna, eftersom de tidigare registren begränsades genom deras standardiserade utformande. l'ångv årdskommitténs hirlaga angav enbart huvudrubriker som etiketterade fiirloppet eller tillståndet, medan den informativa texten inte innehrill utrvmmesmässiga begränsningar. Journalen skulle utgiira ett fortliipande redskap och följa de intagna, vilket gav en mer komplett bild av händelseutvecklingen. Betvdelsen av åreranpassning som fångvårdens ledande målsättning kunde utläsas av att rehabilitering konkretiserades genom behandlingsplaner. Rehabilitering v ar ej längre den enskilda anstaltens angelägenhet, uran stvrning skedde centralt från behandlingskollegium v id planläggning av straff för dem med längre strafftider. Kollegiala organisationer och behandlingsplaner var avsedda att åskådliggöra och konkretisera rehabiliteringens innebiird. Det var dock v id en jämhirelse mellan centrala klienrregistret och fångv årdsberedningens förslag likheterna som v ar det påfallande, och ej nvtänkande. 167
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=