Centrala klientregistret Inrättandcr a\ der centrala klicnrregisrret \ ar ert led i den påkallade tdrändringen av frihetsstraff. De intagnas socialisering till samhället skulle ske genom att hänsvn togs till indiv iduella förutsättningar att återan]'>assas. Det är tvdligt v id en översyn av de aktuella registerkorten att de kriterier som efterfrågades i 19^8 års fångvårdsstadga lade grunden fiir akternas utformning. Det är följaktligen av intresse att granska hur dessa kriterier förankrades inom den faktiska verkställigheten. Undersökningen hygger på en inträngande studie av utvecklingen under tre utvalda nedslagsperioder åren 1938, 194;^ och 1947. låårenklat representerar detta urval ikraftträdande av ny lagstiftning eller förordning på området. De centrala registerkorten användes v id studiens inledning till att kartlägga samtliga intagna, men efter fångv årdsreförmen riktade sig registreringen mot intagna med längre strafftid, vilket medförde ett klientel med ökad prohlemati k. (iranskningen av ;^28 akter i centrala klientregistret uppenbarade att inflvtande på fangv^ården av kriminalhiologiska tendenser var påfallande. Arv ets hetvdelse blev svnligt inomden faktiska tillämpningen och genom synen på de intagna. \ ttringar av detta slag blev framträdanvle på två områden i centrala registerkortens akter, dels särskildil omständigheter nr individiuilhehnndlingssynpunkt, dels fnngvärdsstiitens yttninden. 1 lär har dessa områden satts i fokus, då de gav en bild av hur fångvårdsstadgan tolkades och indikationer på hur fångv årdsstaten uppfattade straffverkställighetens svfte. Dessa två områden innehöll information om de intagnas behandling, vandel, bakgrund, familieangelägenheter, s)ukdom och arbetsförmåga, dessutom indelades de intagna i olika beteenderubriceringar och etniska kategoriseringar. Det skulle dock visa sig i den empiriska studien att 159
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=