derubhningar, \ ars idélära sågs stim en länk till de italienska kriininologerna.Med kriininalsoeiologin pa trainniarseh och kriminalbiologin på reträtt kom Kinberg och därmed ä\en bi(dt)gin i bakgrunden. Fångvårdens reformprogram Då\arande justitieministern karl Schhter fick en framträdande position for kriminalpolitikens utteckling, och t\å betxdande reformprogram lades fram infor S\eriges riksdag 19^2 och 19^4. ' Den inslagna fang\årdsliniens närhet till psykiatrins \erksamhet hley påtaglig när Karl Schlvter antände sin "lärofader Kinberg" for heredningsuppdrag. '' Den 24 april 1934 tillkallades fcdjaktligen Kinberg jämte 1 Iard\' Göransson, som t\ ä år senare skulle bli ö\ erdirektör för fangyårdsstyrelsen, att biträda departementet med L trcdniug atigåeiidc stmjfsystcmcts, straffvcrlcställighctais och fdngvdrdcvs område:' Detta fiirslag kan betraktas som förstadiet till delar i den kommande fang\ årdsreforinen 194^. dödstvpiskt präglades förslaget av kriminalpst kologiskt och kriminalbiologiskt inriktade målsättningar \ id den indi\ iduella behandlingens genomförande: "Nutida strävanden i träga nin brottslingars bcliandling gä ut pä att stika ined \ etenskapliga metoder studera deras psvkiska och iVsiska heskalTenliet samt att med ledning av sålunda vunnen insikt lämpa behandlingen etter \ ars och ens egenart. Kinberg formulerade en tvdlig linje under beredningsarbetet och framhöll bettdelsen a\ behandling genom att ftireslagna § skulle t ara lagens målparagraf. '" Paragrafen innehöll ötergripande riktlinler beträffande fångbehandlingen: "N arje tänge skall sä \ itt mdiligt erhälla tiir honom lämpad behandling, som n :s 154
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=