inställning till brottsligt beteende. Den andra linjen siikte s\ ar i samhällets \ ttre miljö genom dess struktur och funktion. 1 USA ble\ tron på den sociala omgi\ ningen ledande för att finna roten till krirninellt beteende. Ciemensamt för de kriminologiska förklaringsmönstren \ar dock att brottslingen skulle förbättras genom frihetsberö\ ande \ erkställighet. Detta moti\ erades utifrån skilda ståndpunkter, låörenklat b\ggde behandling för att kompensera en dålig social miljö i hu\ udsak på att upp\ äga de brister som miljön \ ållat. Behandling som b\ggde på att återanpassa indix ider med psykiska och hsiska defekter l)fte fram traditionell institutionsx ård med förebilder inom psvk- och sjukxård som axgörande. De teoretiska framställningarna tenderade således att ensidigt renodlas i x issa länder. Andra länder, däribland Sxerige, eftersträvade kriminalpolitiska behandlingsmodeller som sökte tillgodose både de arx s- och mihömässiga realiteterna. Kinberg och hans lärjungar Professor Olof Kinberg blex under ly^o-talet en ledande kraft inom fångx årdspsx kiatrins falt.'' 1 Sxerige företrädde Kinberg den positix a skolan och framhöll betxdelsen ax den indix idualprexentix a åskåtlningen.'' Brottslighet x ar ett medicinskt x årdproblem och kriminella skulle fa hjälp genomläkarbehandling, uppfostran och utbildning. Rättspsx kiatrins uppgift x ar att komma till en helhetsuppfattning om brottslingens personlighet ur ett socialpsx kologiskt perspektix.'^ Kinberg x ar influerad ax rashx gien och förespråkade bland annat att s.k. jisx kiskt minderx ärdiga skulle steriliseras för att förhindra x ad som ansågs X ara sämre anlag från att spridas till den sx enska befolkningen.'' 152
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=