från denna "\ isa, \ ilken den högsta ö\ erhetens uppgift är och höra \ara . Den s\ enska kungamaktens grad\ isa stärkande under senare delen a\ i6oo-taIet a\ speglade sig också i den politiska undervisningen vid landets akademier. De naturrättsliga fördragskonstruktioner som legitimerat rättigheter tör både konung, råd och ständer avlöstes under i6iSo-talet a\’ teorier som antingen betonade härskartördragets oåterkallelighet eller kungamaktens direkta ursprung i Ciiid - den mest kände företrädaren för detta s\’nsätt \ ar juris professorn Carl Lundius i Uppsala.' I maktkampen efter Karl Xlhs död i“iM gick ständer och råd segrande ur striden. Ulrika Eleonoras ar\ srätt till tronen underkändes och hennes \al till s\ensk drottning förutsatte ett hcigtidligt a\stående från "det oinskränekte konungsliga enväldet". .Vvståendet - och fördömandet av det tidigare statsskicket - fann nedslag i både regeringsform, \ alakt och konungaförsäkran. Att försöka återinfeira enväldet jämställdes med landsförräderi. Under 1720-ralet skedde en konsolidering av det nva regeringssättet. När man i bondeståndet 172; behandlade ett memorial som syftade till att återge monarken den ställning som tidigare s\ enska kungar haft, anade man en rojalistisk komplott och riksdagen tillsatte en dömande kommission. En a\ de tilltalade, Abraham Dahléen, hävdade till sitt försxar att konungamakten \ ar a\ Ciiid och att varje inskränkning i de kungliga befogenheterna därför innebar att man motsatte sig Guds \ ilja. Detta föranledde kommissionens ledamöter att i domen slå fast att ö\ erheten visserligen \ ar a\ Gud eftersom I lan i den naturliga lagen och det mänskliga feirnuftet förpliktat indix iderna till en samhällelig e.xistens men att (lud inte hade föreskrix it något speciellt statsskick utan lämnat x alet öppet för ett fritt folks eget gottfmnande.' Det karolinska enx äldet x ar ax sx uret och fördömt - naturrätten hade fatt ställningen 132
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=