torutsättningen art alla rärtspcriitiska argument har samma Teoretiska relreaiis oeh Tyngd\etenskapliga "sanningshalt". .Art argumenten i realiteten kan ha nlika praktisk eller politisk relevans oeb Tjoigii är dock ett annat problem, l-^tt rättspolitiskt problem som inre läter sig a\ göras på rent \ etenskapliga grunder, eftersom den rättspolitiska diskursen är en praktisk eller politisk diskurs, utan som därtör måste a\göras utifrån praktiska och politiska grunder. Det \etenskapliga påståendet att gällande rätt enligt doktrinen har ett \ isst innehåll kan därför, rättspolitiskt sett, knappast a priori utgöra ett starkare argument än andra argument. Detta gäller särskilt somicke- \ etenskapliga intressen ofta ställer andra kraN på rättsordningen och strät ar efter att uppfvlla andra ändamål för rätts(^rdningen än \ad rent rättsvetenskapliga intressen gör. Omdet rent \ etenskapliga perspektixet skulle ha tolkningsföreträde, så skulle rättskällornas innehåll riskera att aldrig kunna förändras på rent politisk väg, utan endast på \ etenskaplig väg. Rättsvetenskapsmännen skulle i sådant fäll konkurrera ut lagstiftaren på det politiska området i rättsbildningsprocessen, vilket vore politiskt oacceptabelt och dessutom i strid med rättskälleläran. Rättskällelära I mitt av handlingsarbete avser iag äv en behandla frågan omde olika rättskällornas legitimitet och auktoritet, dvs. i förlängningen frågan om V ilken aktör som besitter den ena eller den andra (politiska eller vetenskapliga) legitimiteten att ändra innehållet i rättskällorna. 1 lar vetenskapen mandat att argumentera i rättspolitiska frågor, och i sådant fäll vilket mandaft läi fråga som fär särskild relevans om man utgår från den sedv anliga föreställningen att rättsvetenskapen stvm 124
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=