13 Enligt Max Weber grundade sig rätten i de patrimonialiska monarkierna antingen på privilegiereller på förordningar. Weber, Max, EconomyandSociety, Bedminster Press, NewYork 1968, s. 843-845. 14 Davis, Natalie Zemon, Fiction in thte Archives. Pardon Tales and Their Tellers in SixteenthCentury France, Polity Press, Cambridge 1987, s. 53. 15 Rydin 1861, s. 22-24. 16 Se t.ex. van Caenegem, R. C., An Historical Introduction to Western Constitutional Law, Cambridge University Press, Cambridge 1995, s. 194-243. 17 Wieacker, Franz, Privatrechtsgeschichte der Neuzeit unter besonderer Beriicksichtigung der deutschen Entwicklung, Vandenhoeck & Ruprecht, Göttingen 1967, s. 431. 18 Weber 1968, s. 654-658. 19 Se t.ex. Kekkonen, Jukka, Merkantilismista liberalismiin. Oikeushistoriallinen tutkimus elinkeinovapauden syntytaustasta Suomessa vuosina 1855-18/9. Suomalainen lakimiesyhdistys, Helsinki 1987; och Pihlajamäki, Heikki, Evidence, Crime, and the Legal Profession. The Emergence of Free Evaluation of evidence in the Finnish Nineteenth-Century Criminal Procedure, Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin, Lund 1997. 20 Se Björne, Lars, Oikeusjärjestelmän kehityksestä, Lakimiesliiton kustannus, Helsinki 1986, s. 111-116. 21 Under autonomins tid fungerade senatens justitiedepartement som högsta domstol, men departementet var ansvarigt inför kejsaren och handlade även administrativa ärenden. 22 Om den rättsliga formalismen och dess kritik, se t.ex. Pihlajamäki, Heikki, "Den rättsliga formalismen och kritiken av den. En rättsjämförande granskning av den finska rättsvetenskapen under 1900-talets första decennier," i Retfaerd nr. 78, 20. årgång 1997. 23 Den straffrättsliga legalitetsprincipen hade naturligtvis presenterats tidigare, t.ex. av Cesare Beccaria under andra hälften av 1700-talet. Se Beccaria, Cesare, On Crimes and Punishments and Other Writings, Cambridge University Press, Cambridge 1995, s. 12. 24 Se t.ex. Beccaria 1995, s. 111-112; Montesquieu, Charles de Secondat, The Spirit of Laws, Cambridge University Press, Cambridge 1989, s. 78, 92-95; och Kant, Immanuel, The Metaphysics of Morals, Cambridge University Press, Cambridge 1996, s. 109-110. 25 Forsman 1900, s. 638-640. Ett likande resonemang finns hos Olivecrona, K., Omdödsstraffet, W. Schultz, Uppsala 1891, s. 299. 26 Se t.ex. Tasavallan Presidentin armahdusoikeutta koskevien säännösten uudistamistarvetta pohtineen työryhmän arviomuistio, Oikeusministeriö, Helsinki 1990. 27 Moore, Kathleen Dean, Pardons. Justice, Mercy, and the Public Interest, Oxford University Press, NewYork 1989. 28 jag vill inte påstå att nådeinstitutet inte påverkade övrig förmodern rätt - tvärtom, jag anser att nåden spelade en betydande roll vid rättslig beslutsfattning, till exempel vid lokala ting. Överhuvudtaget kan man säga att moralenoch rätten(och även politiken) var starkt knutna till varandra under medeltiden. 29 Se t.ex. Ricoeur, Paul, Le Juste, Éditions esprit. Paris 1995, s. 206-207. 30 Om benådning och privaträtt, se Murphy & Hampton 1988, s. 174-177 samt Ost, Frangois, Le Temps du Droit, Éditions Odile Jacob, Paris 1999, s. 133-136. 31 Derrida, Jacques, "Le siécle et le pardon" i Le Monde des Débats - décembre 1999, s. 15. 32 Ost 1999, s. 133-137114
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=