Awsliitning |a^' har ox an t(')rsr)kt arc göra cn korr öx crsikt ö\ er henådningsinsririitionens historiska utxeckling. Under den förnioderna riden fanns det ännu inte nägot henådningsinsritution. De stadganden soni senare kom att fungera som instituti(xnens textuella hasis \ar snarare att betrakta som politiskt betonade medel, axsedda att öka kungens makt (’n er den rättsliga sfären.’'' Benådningsinstitutionens egentliga uppkomst daterar sig sålunda till den nx a tidens tx å första sekler. Benådningsinstitutionens tillkomst xar hårt knuten till kungamaktens stärkande. Först då hade kungen nått en x erklig maktsratus inom den rättsliga sfären vilket i sin tur mcijliggiorde ax x ikelser från de allmänna domstolarnas domar. Som sagt xar moralens, rättens och politikens sfär fortfarande starkt blandade med x arandra under absolutismens tidex arx. Benådningsinstitutionen anx ändes både för moralisk-rättsliga och politiska syften. Institutionen xar xäl anpassat till dåtidens rättsliga doktriner. Uppkomsten ax det moderna rättsliga tänkandet och det rättsstatliga idealet under uSoo-talets rättsfdosofiska och rättsxetenskapliga diskussion tillförde teoretiska problem till debatten kring benådningsinstitutionen. Problemen behandlades i viss mån i den kontinentala debatten. Benådningsinstitutionen stämde dåligt överens med det nx'a rättsliga tänkandet, som x ille skilja ut rätten från inoralen, politiken, ekonomin osx. Den teoretiska diskrepansen väckte dock bara liten - eller ingen - uppmärksamhet i den juridiska och politiska litteraturen i 1'inland i slutet ax' i8oo-talet och början ax' 1900-talet. Kungens respektix e kejsarens tidigare benådningsprerogativ öx erläts utan ixågon större uppståndelse till den nya demokratiska statens president i och med införandet ax’ 1919 års regeringsförm. 111
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=