f'oruconi den rättsliga dimensionen hade benädningsinstitutionen dock också en duhiös sida. Historien är full a\ exempel om hur de absolutistiska härskarna ainände benådningsprerogatixet tcir sina egna politiska s\'ften. Under absolutismens tid \ar rättens och politikens sfär starkt inblandade med \ arandra." Natalie /emon Da\ ies har träffande skri\ it att: "the rites ot pardcin should death he added to the 'political anatoniv' otOld Regime confession and execution, anah zed h\ Michel I'oucault. .Man kan säga att under 1600- och 1700-talet bck kungens rätt att be\ ilja nåd en status a\ en niajcstiitsränigbct. 1 1772 års regeringsform \ ar kungens benådningsmakt mer omfattande än någonsin. Kungen \ ar inte längre beroende a\ rådets med\ erkan. Detta bet\dde också att benådningsmakten slutligt skildes från den högsta domsmakten, som då unnades a\ |ustitiere\ isionen. Situationen förändrades åter genom i8oy års regeringsform som stadgade att kungen \ ar t\ ungen att h()ra statsrådet och 1 ir)g.sta domstolen \ id nådeansökningar." 1809 års regeringsform hade dock ingen giltighet i I'inlands autonoma storfurstendöme - framdeles en del a\ Rvssland - och benådningsmakten be\arade sin status som ke)serligt prerogatiw i“~2 års regeringsformoch i-8y års förenings- och säkerhetsakt k\ arstod som grundlagar. Sjäh a benådningsinstitutionen hade en ganska stor roll i o det rättsliga li\et i Finland under iSoo-talet. Ar 1826 presenterade Nikolaus 1 en förordningsomstadgade att i fortsättningen skulle alla dödsdomar om\ andlas till li\ stidst\ ångsarbete i Sibirien eller i hemlandet. Benådningsinstitutionen fungerade alltså fortfarande som ert korrekti\ t medel inom straffrätten. \x i82> \ erkställdes det sista d(')dssrraffet under fredstid och detta år utgör slutpunkten i historien för bruket a\ dr)dsstraff i 1'inland. 106
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=