arr hex ilja l)enådningar fastställdes i i>6; års patent omhögmålssaker, 1614 års rättegångsordinantia och 161 års rättegångsprocess. Därtill genomt(‘)rdes faktuella reformer inom administrationspolitiken och lagstiftningen som stärkte kimgens makt ä\ en i ideologiskt hänseende. På samma sätt som på den europeiska kontinenten hämtades ideologiskt rättfärdigande for kungens högsta doms- och henådningsmakt från romersk rätt och teologi, kdiligt den dominerande doktrinen betraktades kungen som Cnids ställföreträdare på jorden. Dåtidens allmänna uppfattning om rättsenlighet hvggde på dualism. Det gamla testamentet företrädde (iuds stränga rätt och det nya testamentet hans himmelska nåd. På mots\arande sätt \ar straffrätten ett uttr\'ck f(’)r det förstnämnda och henådningsinstitutionen f(')r det sistnämnda.' Penådningen hade i \ iss mån ä\ en en praktisk hetxdelse i rättsskipningen i början a\ ina tiden. Benådningsinstitutionen amändes som ett korrekti\ t medel gentemot dåtidens stränga strafflagar. Under första hälften a\ 1600-talet he\ iljades till e.xempel sådana brottslingar somhade begått horsbrott, dråp, barnamord, misshandel, stöld, rån, ttegifte, förfalskning eller förskingring nåd relati\r ofta.'" Benådningsinstitutionen började dock småningomart förlora sin starus som ett korrekti\ t instrument till förmån för leuterationshirfarander. 1 fo\ rätternas rätt att leuterera underrätternas dcklsstraffsdomar fastställdes senare genom kungliga bre\ ri4och 1-719. A\en om kungens makt ökade inom den rättsliga sfären, förblev målsägandens ställning relativt stark långt under den nva riden. Pvå kungliga resolutioner från 16-72 och i6(S6 stadgade att "frid och liv" inte kunde givas åt förbrvtare utan målsägandes medgivande." Det finns också ett benådningsbeslur från så sent som 1804 där det uttalades att "bifalles, så framt ej målsägaren v ill sin andel utkräv a, då endast kronans eftergives sökanden".'- 105
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=