avgjordes. I3e\ iljandet a\ leidebre\ och fredshrex bör kanske ses soni ett sätt att öka kungens makt i de rättsliga ärenden. Lejdebrex och fredsbrex hör hemma i samma kategorin som frids- och edsöreslastiftning. De \ ar alla "rättspolitiska" instrument somskulle öka kungens samhälleliga makt under medeltiden.'’ ()\annämnda stadganden hade sålunda ganska litet att göra med hanhhtitig och ännu mindre med Benådning i juridisk mening hän\’isar ju till ett undantag från en rättslig norm. Man kan emellertid inte tala om tåsta rättsliga normer, tör ä\ en om det fanns skrit na lagar under medeltiden så var rättsskipning i praktiken en helt annan sak. Därtill lör att bevilja benådning behöver man också ha domsrätt och det hade kungen inte ännu under medeltiden. .Man kan inte ens tala om rättsliga befogenhetsfrågor i modern mening. Lejde- och tredsbret samt stadgandet om kungens rätt att brvta falska dom måste alltså ses sompolitiska instrument. Benådningsinstitutionens egentliga uppkomst i tidigmodern tid Kungamaktens radikala förstärkning och centraladministrationssvstemets upphxggnad var nå kännetecknande drag för nva tidens t\å första sekler i S\ erige. Den moderna staten \ ä.xte fram. Lt\ ecklingen på\ erkande också de rättsliga områdena. Ho\ rätter grundades för att homogenisera rättspraxisen i riket och för att förstärka kungens grepp om rättsskipningen och rättsli\et i allmänhet." Det \ ar just först under nya tiden som benådningsinstitutionens - som \ i känner det i dag - började att ta form. .V\ görande för ut\ ecklingen \ar stärkandet a\ kungens samhälleliga status. Kungens rätt 104
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=