Rättslig integration och pluralism NORDISK RATTSKULTUR I OMVANDLING Institutetför Rättshistorisk Forskning • Olin Foundation • Grundat av Gustav och Carin Olin
INSTITUTET FOR RÄTTSHISTORISK FORSKNING C.RUNOAT AV (.USTAV (K,H CARIN Cl,IN Serien III Rättshistoriska Skrifter Tredje Bandet mSTRIHUlRAS A\ RONNKl LS ANTIKVARIAT AB, STOC K11 OI M
s
Rättslig integration och pluralism NORDISK RATTSKULTUR I OM\ANDLING Rättshistoriskt seminarium för yngre nordiska forskare med anledning a\’ professor Kjell A Modéers sextioårsdag LUND I I - I ^ 1' F. 1? R U A R I 2001
CiRAKlSk FORM Puhlo SiDuhvul rRvc:K Anic l.ofgrai Offset . IB, Stockholm 2001 ISBN’ y I - 8 19 o- 6 6 - T ISSN 16^*0-2299
INNEHÅLL INIIOMNC. 'Lirx' as llistonau's C.oustruct. Or 'History' as Laivycr's Construct. Or a Study of l.cgti/ I'hcory in Legal History HKNRIK lORSIlAMN 17 Oct dr Cuds vdja, att »uni ska leva ifred »led sill uästa och älska varandra (ir)Rl. I C.RANSl'Rr)M ^'T Hyfogedenihedets udvikling i \''oo-tallets Danmark Fl RNII I !•; L1 I A KNUnSKN >7 Lördetningen av domsmakten mellan kyrkan oeh staten avseende äktenskapsratt oeh sexualbrott i Sverige eirka 1200-1620 MIA KORFIOI A 77 Benådningsinstitutionen oeh den moderna ratten roo.MAS KO r K AS 101
L ppsdldskohujs kritik dv den ologiskd, ovcrktigd ocb nu’tdfysiskd nittsvctcfirkdpcn MAX I.VLKS II7 Jdcoh Wilde, Aristateles, det hesvdrligd kof/ndgsligd ef/vdldet, oforstdende iitldiniingdr och frihetstidens stdtsrdttsdoktrin PKR MLSÉN 1^1 KrimindIvetet!skdpiigd insldg i svensk straffverkstdllighet ANN-CHRlSTlNi: PKTERSSON HJKI.M 147 Rdttspolttik ocb judiciell kotitroll PATRICK RFSl.OW 177 Svenskd domstolsbyggndder 1680-2000 KLSA TRCl.l.i: ÖNNKRFCRS 191 FORI ATTARNA
INLEDNING I Lund h(")lls i februari 2000 ort rärtshisroriskt seminarium Lir v ngre o nordiska forskare med anledning a\ professor Kjell A. Modéers se\- rioårsdag. Under rre dagar med k\ ligr \ inrerx äder samlades \ i på (iamla Biskopshuset f(')r art lära känna både \ arandra oeb ämnet lite bättre samt f(')r att hr)gtidlighälla jubilaren. o Kiell A. Modéer disputerade ly^N på a\ handlingen Ccrichtsbcirkeiten diTsch-vcdischiit Krone ini dcntschni Rcichstcrritorium. /. l oniii.fsctzungmund. liifhdii I6d()-I6>7. Med denna grundlädes ett genuint intresse for (östersjöområdets integrationsproblematik oeb rättskidturell teori, \ ilket oekså präglat jubilarens senare forsktiing. \ id det aktuella seminariet deltog ett tjugotal både \ ngre oeb äldre rättshistoriker från Sxerige, Danmark oeb 1'inland. De vngre deltagarna - det \ ill sä(ga de vid tillfallet ieke disputerade - IköII anföranden oeb diskussioner kring der passande temat Rättslig iiiugnition och plnrnlisni. \ordisi’ rdttshnltnr i onrmndling. A\ en utfh'kter genomfördes - bland annat till Oresundsbron för att få se integration i praktiken 1 1
- och festmiddag av hölls för jubilaren. I föreliggande volym puhliceras i bearbetad form de föredrag som de yngre forskarna presenterade v id seminariet. 1 listoriografi är temat i texten av' llnirik Vorsbamti. 1 sin artikel diskuterar han historieskrivningen i tvsk, engelsk och fransk kurslitteratur för att undersöka hur historiebegreppet framställs och behandlas i dessa böcker. Cjörd Cnniströms bidrag koncenterar sig på frågan om v ärnpliktsv ägran utifrån ett manlighetsperspktiv. Med utgångspunkt i 1898 års utredning om samv etsömma värnpliktiga diskuterar hon huruv ida värnpliktsvägran uppfattades inte bara som ett lagbrott, utan även som ett normbott. Pcniille l lld Kiiudscn tar upp frågan om det danska bvfogedembedets utveckling under roo-talet. Utifrån den professionalisering av domarkåren och den sammanläggning av domsagorna som ägde rum i Danmark under noo-talet diskuterar författarinnan dess konsekv enser för bvdogedembedet. Den katolska kvrkans jurisdiktion i det medeltida Sverige och dess inflvtande på den världsliga lagstiftningen diskuteras av Miti Korpiold. Som exempel Ivfter hon fram gränsdragningen mellan kv’rka och stat avseende äktenskap och sexualbrott i Sverige 12001620. 7'w;w^/.r diskuterar nådeinstitutets relation till den moderna rätten och rättsstatsbegreppet. Cienom att undersöka nådeinstitutets historiska framväxt behandlas frågan om huruvida det är ert nödvändigt inslag i den moderna rätten. 12
1///.V g»-'!" <-'11 preseiuarion a\' sin kommande a\ handling där han ämnar arr ur ert \ etenskapskririskt, historiskt perspektiv undersöka uppsalaskolans ställning och dess hetvdelse tör den samtida rätts\etenskapen. 1 lan redogör hland annat för de faktorer som var utmärkande f(‘)r Axel llägerström och uppsalaskolans filosofi och skolbildning. Kriminalvetenskapliga inslag i den stenska straffterkställigheten studeras a\ Auu-Chnstiuc PctiTssou lljiini. I artikeln granskas \ ilka konsekvenser som implementeringen a\’ I94^■ års fångtårdsreform fick i praktiken. Undersökningen har utfiirts genom empiriska studier a\ akter i det centrala klientregistret, som upprättades 19:54. •Artikeln utgör ett delmoment i hennes kommande a\ handling. Per SilscH disputerade i juni 2000 på avhandlingen Att "stoppa mutniai till på hespottare och underrätta andra." Den akademiska undereisningen i .reensk statsrätt inider frihetstiden. I artikeln görs en specialstudie av Jacob Wilde och hans hetvdelse fiir undervisningen i svensk statsrätt under perioden 1^19-1772. Den tidigmoderna statens kra\’ på ins\ n i och kontroll av domstolarna tas upp a\ Patrick Reshnv. l lär behandlas den svenska kronans relation till de nska pro\ inserna och uppkomsten a\’ den visitation av trihunalet i \\ ismar som genomftirdes 1688. Elsa ‘Erolle Öiinetfors redogör fiir den dokumentation av s\enska domstolshyggnader som genomförts under åren 1989-2000. 1 artikeln h fts de rättshistoriska och arkitektoniska faktorer som har påt erkat tingshusens utformning fram. Undersökningen sträcker sig från 1680 fram till 2000. 13
Slutligen \ ill \ i rikta ett \ armt tack till Institutet för rättshistorish forsk)ii)ig for dess nn cket generösa bidrag till seminariets genomförande samt för publiceringen a\ \ åra artiklar i den nya skriftserien. 1 fjärtligt \ älkomna att ta del av \ årt uppdukade rättshistoriska smörgåsbord! Lund, 2001. i.lsu Trolle (hniofors och Putrick Resltni' 14
1 lenrik I'orshamn Law' as historian's construct. Or 'history' as lawyer's construct. Or, a study of legal theory in legal history. ? l'.\ er\’ project has its birthplace and mine saw the light of dav in a dark and dreary little apartment in Montpellier during the spring of lyyS. I had resoK ed to impro\ e m\’ I'rench hv means of a word hy word stud\- of the legal historical literature my I Vench professor had ad\ ised me to read. I set about m\' task w ith scant enthusiasm and kept m\' attention ali\e h\’ interspersing readings of Oerman and laiglish texts. Working closeh’ wåth legal historical literature in three languages pnned to offer unexpected insights as it made me more keenU’ aware of the different constructions of historical realitt’ w Inch followetl w ith each language. In particular, the \ arious constructions 17
ot a concept of V^w/Rccht/ Jrott were what caught nu' attention as such linguistic constructions more often than not bespoke a national lawt'er culture rather than anv particular common legal theort- to he shared hv legal historians across borders. 1 e\ en began to question to what degree legal historians ha\e a coherent legal theorw .\nd if they do not, ought the\’ to." Such questions prompted this stud\': what, if anv, legal theor)- do legal histcmians hax e.- What legal theorv ought thev to ha\ e." And how ought a legal theorA’ figure in constructing a past.- 1 conduct the .stud\ within certain limits. \\y focus is on how hi.stor\’ is written in books that ha\ e aspiring lawyers as the intended audience in Ihigland, Cierman\ and France - course literature, in other words. Criteria of selection 1 ha\ e none apart from recommendations from professors, often indigenous, as to a fairh wellwritten and representative work fromeach of the countries. For now, these works are j. IF Baker, A;/ Introduction to [-'.nglish legul history', .\dolf Laufs, Rirbtscnni'icklungcn in Deutschland' and Jean-Fouis (iazzaniga, Introduction historiquc an droit dcs obligations^ Before I mo\e on to the actual texts, 1 wish to address the more fundamental issue of what 1 ought to mean bv a historx’. 1 shall not commit much space to this question here but a few remarks are in place in order to orientate the reader as to mv language and approach. Reading books in the field of legal histor\’, 1 am often struck bv how most perceit e their work as a more or le.s.s successful effort of retelling r/^epast zcic cs cigcntlichge-c'csen, as it really was.‘ Fhe underK ing comiction seems to be that the historian uses her skills to as objectixeK' as possible retell the past bv means of axailable sources and acceptable techniques of source criticism. The historian is on a search for the essence of a past, as were there one. 18
I find this language wanting. I would choose other words to more aptly describe what an historian does, he she 'legal' or other. \\ ith consrructi\'ist historians, 1 prefer to speak of histor\' as an image of the past, as a translation or representation of the past in the present. W'e cannot do more than represent in new words what we want the reader to understand as the past. The termtranslation suggests constraint by language. Reality is onl\- as accessible as the language available to conceptualise and anah se it. I'his implies an interpretatixe freedomin dealing with past realit\ which is irreconcilable with anv notion of scientific objectit itx’. Such an approach emphasises that a history written is a histor\' constructed. We would therefore more aptly speak of a historx’ 'invented' than ofOne 'discovered'. Bo Strath, who makes such a distinction, is careful to remind the reader that this does not mean that events as such are invented. "Rather," he says, "the tacts are constructed by reflection upon the documents that attest to the occurrence of the events," thereby suggesting a distinction between fact and ev ent.' It is important to stress that mv preference for this kind of descriptive language stems from strict consequentialist considerations. It is not that I find a higher degree of truth embedded in a constructivist description but that I find the consecjuences of using constructiv ist language to be preferable, d he writing (vf history ought not to be spoken of as a discovery of a past 'out there' but as a construction inev itablv dependent upon the conte.xt of the present. It is my coinaction that an historian who speaks of her work as one of construction and of interpretative freedom, rends to somehow also communicate a corresponding sense of openness to the reader, of a sense of historv' opening up, leaving the field open to further speculation and investigation. This professional humility on the side of the academic I find more honest and may also result in a sense of 19
encouragement ro the novice. I'his said, the main reasons tor adopting a eonstruetix istie point of departure rest in how such a Sf/hsnrrständ)iis seems to he more eatalvtie towards understanding the possible efi'ccts upon the reader of a histor\’, some of which would he more desirable than others, and in how its concomitant language more adequatelv translates this insight into a critical anahsis. In sum, the constructi\ ist's self-understanding is nor more true hut more suitable or desirable. A few words of clarification are in place, do speak of an inrerpretative freedom to construct a history is in mv opinion to imply a corresponding responsibilir\' on the historian's part to do it with care taken to the social consequences of the te.\t being read, studied, digested and possibly referred to. In short; of it being recamstructed. Such an implication is at least fully intended on m\’ part. Language has conseqences upon the reader whose understanding of something ine\ irably takes shape in a particular direction during the read, ("onsequences upon the reader will in turn ha\e siK'ietal consequences. I'his becomes \ ery tangible for a legislator or a contracting party. How will their statute or contract respectiyeh' be (re)constructed.^ After all, "(l]ike the other gestures and s\’mbols which men use to mark their entr\’ into legal relationships words, whether written or spoken, can ne\ er fully e.xpress what was intended."" Drafting is done with an eye to its likeK- (re)consrruction. 'Lhe consequences of the construction of an historical te.xt may at first sight seem less concrete than that of a contract or a statutorx’ text, but appearance should nor fool us. An historian not onb' constructs a history; she also assists in constructing a commutiity. In writing a histor\’ for law- \'ers, the historian may assist in the emergence or maintenance of a particular lawyer identity. With the maintenance of a constructed identity, we would expect to find a fairh homogeneous beha\ iour: 20
manner ot speaking and writing, tendencies in decision making and dispute settling, considerations taken and not taken, empathy shown and not shown etc. Such beha\ iour we may call part ot the overall lawxer culture, to which the historian thus can he said to have contrihuted her share. The language ot construction ought not to he confined to a discussion on what histor\’ is hut ought also to he the linguistic point ot departure tor discussing legal theory. For mv purposes, any constructed concept ot law is to he assessed against the prohahle social consequences ot the te.xt containing it being read, not against its supposed le\ el of truth. Foo much ink has been spilled on trying to uncoxer the nature ot Maw', as it there were one. It ought not to he a tjuestion ot what law 'is' hut ot how we ought to use the word or concept. Or differenth said, as a questit)n of what legal theorx' an historian ought to have. It an historian writing tor law students is to construct a concept ot law in her history, she ought to construct it so that the reading ot it will contrihute towards the making of good lawxers. Fhese preliminary considerations about historx’ and legal theorx' can he combined for purposes of this essax. M’he xxord or concept of law lies at the heart of the lawyer's language and is the most important linguistic tool at her disposal. I'rom m\' professed consequentialist point of x iexx, the historian ought therefore to construct legally relex ant ex ents ot the past in such a xvax’ that the resulting images ot the 'laxx' contrihute toxvards the ox erall goal ot making good laxvxers. But in order to assess the constructed images, one must first hax e a method ot interpreting the texts and m\’ method could brietly he described as tolloxvs. Fhe three authors in mx' studx'-Baker, Lauts and (hi/.zaniga-do not directly address the question xxhat 'laxx' 21
is. l'.\ en if this were the ease, it would he of minor rele\ anee to us. for it is how an historian uses a -I'ord in her sentence structure •åw(\ how she directly and indirectly refers to //which to me are the truer indieations of how she reallv understands a particular word (or the concept of it), not the dictionary definition she would give. Our authors' narrati\ es contain numerous references which are suggesti\ e of law 'being' something, of ha\ ing a nature or an essence, howet er unrefleeted and intuiti\e such remarks ma\' seem. One ma\' call these remarks the obiter dicta of legal theort' and it is through a close texrual analysis of them that 1 attempt to reconstruct the more or less unspoken understandings of law (legal theories) of our authors. What is 'law' in their narratives.' What is the law in the bistort' of hni'r Qjdest-ee (jue le droit dims I'histoire du droit.^ lias ist das Reeht in der Wcchi'^geschichtei A close reading and analysis of image constructions embedded in a text requires some classification of sorts and this is where more traditional legal thetiry comes in. 1 will make use of the traditional 'schools' of thought in legal theory (natural law, or naturalism as 1 will refer to it in this essay, positix ism and legal realism, along with historism," albeit the latter being long since discredited), as 1 find them practical within the confines of this essay. By means of these four labels, one can attempt to decipher the latent legal theor\’ of the three textbooks, d’his is howet er not the onh’ approach. 1 would prefer to employ a functional perspective to legal theory and therewith also deconstruct the traditional legal theories, as that would open up the analysis to even more interesting aspects, but 1 have not come that far and must let this more crude categorisation into the four 'schools' suffice for now. 7 7
I'hcre arc two criticisms that can he let oiled against each conceptual construction \\\\\; droit/Rcchr. rhe first criticismpertains to the actual construction itself which can appear either inconsistent or unclear. One section ma\' seem positi\ istic only for the next to come across as clearh naturalistic, fhe concept of law can also he so constructed as to lea\e the reader in doubt as to how she ought to understand it, of being too obscure for definition. The second criticism concerns the choice of a particular concept of law to be constructed and we could therefore speak, of its suitability. I’yen with a clear and consistent conceptual construction, it ma\' be that another concept of law ought to ha\ e been constructed, d'he author may feel constrained b\ a particular context, such as the felt need to dip an account on the fascist \ ears in naturalistic d\es, yet needs to keep in mind that the reader will to some extent carr\’ the image of law with her regardless of context. 1 do not wish to deb e into what these legal theories are. 1 do not deem nn self competent to make such an analysis, nor do 1 think this essa\' to be the right forum for such a discussion, ^et a few words are in order to orient the reader in m\' usage of the labels in this essay, f urther, it is nor the point of this article to present m\’ work to date but to gi\ e a flaxour of what my project entails. 1 ha\ e therefore chosen to limit nn self to one of the theories, naturalism. It ma\' not be the most interesting one but it is fairly straight-forward. S/ifnni/isin. 'The w riters who in the literature on jurisprudence are referred to as naturalists tend to argue that there is a 'higher' law of sorts, regardless of human law-making, and that this 'higher' law is valid as well as binding' This law is spoken of as originating in a source other than human law-making, for which (iod, nature or man's reason have been put forward as possible sources. It is sometimes also spoken of as 'discov ered', a v erb suggestiv e of an object's 23
ohiectixe (pre)e\istcncc. It follows these premises that there is a limit on the right of goxernments to make laws, fhis is not to sa\’ that 'had' laws cannot be itiade and imposed hut that "such laws are defectix e in being xx ronglx’ made and are thus limited or ex en entirelx' lacking in their claim to he ohex ed as a matter of conscience.Mil) I'hough our authors make scant remarks on naturalist theorx'. Laufs includes a reference to Radbruch xxhich is xxorth citing in this conte.xt. Radbruch summarises naturalism as folloxvs (definition italicised): Die Rccht.swissensehaft nui(.x sieh wieder aut die jalirtausendalre genieinsame Weisheit der .\ntike, de.s eliristliehen Mittelalters iind des /.eitalters der .\utkUirung besimien, diifl cs eitt biibcrcs Rccbt gchc uls das Gesetz., cut \aturnrbt, cm Ciottcsrccbt, cti/ I crnimftrccbt, kurz cm uhcigcsctz.licbcs Rccbf, an dem goncssen das i Urccbt L nreebr hlciht, aucb zzcim es mdie Formdcs (icsetzes gegossen ist, - cor dem aticb das aufgrimd dues solcbcs imgcrccbtcu Cicsctzcs gcsprocbcuc L 'rrcil uiebt Rccbtsprccbuug ist. viclmcbr i ureebr." .\n historian xvho xvishes to pnxduce a naturalist image xx ill do so bx’ means of less theoretical language than is usuallv found among theoreticians. Naturalism in theorv must for mx' purposes therefore be conx erted into more accessible premises xx hich can serxe as tools for mx' reconstruction of our authors' x arious concepts of laxx. 'fhus, I argue that the concept of laxx ought to be spoken of as naturalistically constructed xvhen the textual image suggests that (i) the origin of laxx is not contained xx ithin time and space, e.g. emanating from (jod or residing in man's 'reason'; (2) laxv is 'discoxered' or 'rexealed'; (3) laxx is xalid and binding; (4) laxv is unixersal; and (>) xvhen the image is dressed in a 'moral' language suggestixe of there being a right and a xx rong xx Inch is often the case xx hen the ex ents of the years i9^;;-i94S' in Ciermanx’ are discussed, fhis is the background to Radbruch's quote cited aboxe. Significant in this regard is l.aufs' 24
(and Radhrucli's) consistent use of the word Unreeht to signify norms which were referred to as Recht at the time of the rhird Reich hut which Laufs and Radbruch find, 1 assume, to ha\e been "wrough’ made" and therefore ought not to have been referred to as Reclit at the time. (0 ^ind (4) will be less important for m\’ anah'sis on naturalistic images. 1 ha\ e chosen, for good reasons, to subsume e.xamples of \ alidit\’ and binding force under positi\ ism and e.\ampies of universalism ha\ e pnn en scant. Our authors share the occasional remark that law is disco\ered, not made, which 1 take as primarih indicati\e of a naturalist construction of a law existing possibh’ bcwond our time and space.'' LaLifs, in writing about the Shult, has the following to say about the making of law; "Mit .\bsprachen, lunungen, Willkiiren, Satzungen beginnt die Mobilisierung des Rechts: Der Mensch fiiuict und bessert nicht mehr nur das Recht, er gestaltet es nun bewulk selbst" italics mine). With Baker, we find a reference to the law being "re\ealed" (y>) (in this particular case with reference to tentatixe pleading), while (iazzaniga is found using the \ erb "decoiu rir" in speaking of the doctrine's study of ""le droit commun coutumier, le \ rai fond du droit franyais" (ri). "Lfiiel est ce vrai droit naturel franyais.^" he asks (ib.). fhat a contemporarx max’ haxe perceixed dispute settlenient or bookish studx’ as a h'uulni, rex elation or a dccoiivcrtc x'^ one thing." 'fhat our authors textuallx’ construct such an understanding into their respectixe narratix es is another. Intended or not, they therebv leax e the reader xx ith an impression of a laxv preexisting anx’ human act or decision. k'urther, there is the morally laden image of justice or of equitx’. ConcerningJohannes Reuchlin's opinion that "Juden seien Mitbiirger des römischen Reiches" and that "ihr I’ugentumsei darumgrundsät/.lich unantastbar" (■'6), Laufs remarks that it floxxed "letzlich aus 25
der (X.ucllo der Cierechtigkeit" Baker on the other hand writes ot an "equitable spirit which inheres the eonnnon law" (22't). 1 ha\ e found no functional equi\ alent to such remarks in (iazzaniga. d'hese references are a rather minor contribution to the general normati\e \ ()cahular\’, \et the fact that the\’ at all figure is significant, fhe not so \ alue-neutral words Gnrcbtigkcit and equit\' (out of ("hancer\’ context) suggest that there is somewhere a source of justice from which our laws mav, or e\en ought to, flow and against which our laws can and ought to he measured. .\part from these remarks, our authors differ significanth'. I ha\ e found no other clear remarks in Baker that would warrant a naturalist classification. l!is language rarely has moral otertones and he does not speak of right or w rong. Nor does his narrati\ e offer much in the wav of obscure sources of law. I find his text a fairly consistent rejection of an\' other source of law than decisions matle h\’ actors which can he confirmed by locatable documents, (lazzaniga's conceptual construction remains the most obscure and is therefore somewhat more difficult to pin down in theoretical regard, ^et, his account is more suitably subsumed under the historist label and will therefore not be discussed here. Of our three authors, the one w ith the clearest streak of naturalism is Laufs. This said, there is no consistent conceptual image of law in his history. 1 le appears to construct for different contexts and purposes. Hie ox erall feel of his history is positii istic, more clearh- so in chapters on legislation, e.g. the modern codifications. A streak of historism can best be reconstructed from remarks on the medicw al period, fo this we add a few hints at realist influences, often found in his more personal portraits. \\ hen w riting about the so-called Third Reich, howeier, his narratii e gets a touch of the naturalistic brush. 1 lis titles "Die nationalsozialistische Rechtslerwiistung" and "Periersion des Rechts" are indicatiie of new’ hues hat ing being added, of a shift in theoretical emphasis. 26
In the case of Laufs, it could he helpful to return to the definition of naturalism in the Radhruch quote above (cited with appro\ al in Laufs) and ask to what extent Laufs constructs the image of an "uhergesetzliches Recht, an dem gemessen das Unrecht Unrecht hleiht, auch wenn es in die I'orm des (iesetzes gegossen ist"? Such an image can either he suggested through moral o\ertones, direct reference to a higher law or a combination of both. A look at Laufs' normati\ e language is helpful as there are some clear moral o\ ertones. Important to note in this regard is his focus on how the Recht rather than someone's neighbour was abused and how such abuse resulted in an L inrcht. Lhe word Lnrecht is consistenth’ used in his text and the opening sentence on the chapter on the Pi-f-'ersioi/ dcs Reebts the tone; "Die \ erkehrung.. .xon Recht in Unrecht.. .verwirklichte sich in den jahren 19^;; bis 194c auf unerhörte Weise" (^70). (See also e.g. I'urther, he writes that 1 litler and his Ptirtcijuristai "millachtctni this Rccbt” (371, italics mine), but adds that against such treatment of the law, "standen einige wenige gegeniiber, in denen rechtstreue und mutige Richter sich bewiihrten" italics mine), lie also mentions WiderstmuLurebt, which a realist would be wont to label a contradiction in terms, and speaks of this natural law as were it somehow logical Lhen there is the Hhcrgcsctzlicbcs Rccbt. I'or the application of 117dcr.<:t(indsrccbt, Laufs cites a decision by the Bundesgerichtshof in 1961, where the iudges claim the act of civil disobedience to be in accordance with law "im Sinne einer Offenharmachung und \erwirklicluing dc.^ -I'iibyoi Rccbt.T" italics mine). Laufs' concluding remark on this B(jl 1-decision suggests that he sees this attempted application of natural law as not onlv possible but also as a fact: "Das Naturrecht, auf da.^ dcr Biuidc.ugcricbt.djof aueb .wu.^r gclcgoitlicb zuriickgriffl erscheint bier als letzlich tragende (irund des W'iderstandes 27
gegen staatliches Unrecht" (ib., italics mine). In sum, the reader is left with a sense ef a morallv binding iihcrgcsctzlicbvs Rccbt which ought to he applied in order to cc^rrect defectixe legislation. This narratixe gets added force as it comes toxxards the end of the hcxok as a sort of end lesson for the (often first-xear) student. .\nother, perhaps more surprising aspect of iihcrgcsctzlicbcs Rtrbf is found in Laufs' otherxx ise so positix istic chapter on the Ixnlightenment codifications, it is xvhat Radhruch calls c/;/ I crunufrecbt \\\ his list of bobcre Ri’cbu\ a higher laxv stemming from reason itself. In Laufs' commentarx' on the ScucStuatsiJa' Jcrciufgt’kL'irtai . Ihsolutismus, discussed against the notion of such a laxx, he concludes that "[i]n der rechtlichen Bindung des 1 lerrschers und Staates an die xorgegehenen /xvecke des Ciesellschaftsxertrages lag der I'ortschritt im \ergleich zum alten, religios-patriarchalischen Ahsolutismus" (174). .\s stated, the idea of a social contract is constructed as xvere Lauf's in agreement therexx ith. I'urther force to the x aliditx' of a 'laxx ' of'reason is gix en the reader in the folloxx ing statement: luusprangen die heiden Kcxiitlkarioiien, .\LR imd naeli deni inoriarcliiseh-ahsoluti.stischen Prin/.ip deni Reelitserzung.sakr des 1 lerrsehers, so hriiiispruibtai sic (loch chenso Cicltiiiig hntft ihrcr nnicrcu, vcruniifhrcbtlichcii Qjitilität (l(S^-, italics mine). Beyond the iihcrgcsctzlicbcs Rccbt and his built-in moral ox ertones, there is in Laufs’ chapter Rccbt toid l iirccbt dcr DDR another significant remark xxhich in my x’iexx adds force to the naturalist image: "/.xveimal xvährend dieses zu Ixnde gehenden )ahrhunderts, in der /eitspanne nur eines Menschenlehens, hahen deutsche Oiktaturen...das Recht schlechthin instrumentalisiert und seines Eigcn-d'crts herauht" (418, italics mine). I.axv has intrinsic x alue.^ I.axv as an end in itself' It max' seem a xvelcome manner of speaking in German}', 28
considering its histor\', vet is hard to swallow in a critical read as it does not make good sense to speak of law in such terms. 1 lowexer one may wish to understand 'law', it is only good in so far as it serves as a means towards gi\ ing people touched by it a better life. We do nor settle disputes in order to help the law realise itself. .\ good life ma\' he spoken of as ha\ ing intrinsic \ alue. No one would ask win' we want a good life, \’et the question "win' 'law'.^" is as sensical as it is rele\ ant."' The tendenc\ to turn naturalist within the conte.xt of the Nazi era naturalK' comes as no surprise. C'oncerning the last remark on the intrinsic x alue of law, it is instructixe to know that I litler e.xplicitK' negated such an idea in a speech, partially cited hv Laufs as follows: IdK’iiso erwarre icli, dal,> die deutselie jiistiz \ersrehr, dah niclit die Nation iliretwegen, sontlern dal.x sie der Nation wegen da ist, das heil.k, dal,x nielit die Welt ziigninde gehen dart, in der auch Deutschland eingesehlossen ist, dainit ein tonnales Recht leht, sondern dal.x Deutschland lehen imil,\ ganz gleich, u ie iniiner auch tormale .\uftassungen der Justiz widersprechen inögen. (Lauts, I'his is sound reasoning understood from a conset|uentialisr as well as a realist point of \ iew, \ et spoken to effectuate a Soiidcrcollmacht for 1 litler in 1942, an aspect which places the statement in a different light. If 1 litler's argument as stated, and the context in which it was delixered, are contributing causes of Laufs' choice of such naturalistic a construction of law as had it intrinsic value, then 1 can onl\' conclude that Laufs has allowed Hitler's perxerse deeds to cloud his historical iudgement. vSimilar naturalistic sentiments are echoed (somexx hat surprisingIx', perhaps) in (hienegem's A)i historicid introductiou to private In touching upon the issue of the role of laxvx ers in his "f inal considerations," he mentions the Nuremhurg laxvs. lie thereby emphasises 29
that "historical research.. .has shown that lawyers ha\e often stood beside those w ho were powerful and well able to obtain the ser\ ices to plead their cases, compose their statutes or legitimate their claims...," suggesting the realist image of a law as little more than what the powerful ha\ e decided.' ^et, despite this realist opening context, his narrati\ e is normati\ ely rounded off as he asks how we can "ensure that judges and adxaicates are.. .alwaws ready to defend the Idii'}" (italics mine). The context in which this quote figures suggests \ ery clearly that the defense of such a 'law' would mean taking a stand against some other 'laws', e.g. the Nuremberg laws. The italicised words are thus indicatixe of an implied premise in Caenegem's sentence to the effect that there would be a 'higher' law somewhere, against which defectixe laxx (e.g. the Nuremberg laxxs) xxould be so judged if tried, though, unsurprisinglx’, he does not locate this 'laxx ' for the curious reader, f urther, his text suggests that it is possible and, judging Iw the textual context, morallx imperatix e that this presumably 'higher' laxx be defended. .\s Caenegem names the ansxxer to this question as among the most pressing demands in laxx of our time, this unexpected naturalistic txx ist effectix elx- becomes the final cadence of his book. Such language max' be understandable but not xerx’ helpful. Neither Laufs nor Ciaenegem assist the reader in fleshing out this 'laxy'. A critical look at xvhat goes on behind closed curtains max' gix e another perspectixe on whence such 'laxx'. The German Bundesgerichtshof sought as mentioned t(x find das tvtibrc Rccbt. What they found XX as a /?<r/vxx hich rather predictablx' reflected their oxx n numal conx ictions. Nor should xxe expect anx' other result. \\ hen the BGl 1 made Cihristian neothomistic natural laxx the leirmotif of their socalled "Sittengesetz," "so xxar dies geradezu ein Schulbeispiel ftir "den alten naturrechtlichen Zirkelschluii" (Hans Welzel), der aus 30
dcni Xarurrccht das heraiislicst, was or zinor hineingclegt har.'"' It is iny conviction tliat the budding lawvcr needs to learn that the nn)ral dut\ ot a lawwer is to defend one's neighbour and not an ahstract entit\ coinenienth’ labelled 'law'. With such a ZiclsctziDig, the historian needs eniplo\- neither circular reasoning nor spurious cansal connections. rhis brief section on naturalism is one e.xample of how one can cwtract some hints as to a legal historian's legal theorw Inetwpage of a legal bistort bespeaks a \ iew of the law, howet er subtly. It remains to sort such examples out in order for themto be properly analysed. I low ought one to construct a concept of law.^ I low ought one to construct a history for law students.- To this we may ask how cuiturall\ and linguisticalK determined the w ritingof history is and w hat the consetjuences are. I low do histories \ ar\' depending on language chosen.- Is national origin a significant factor.- I low does national huwer cidture figure.^ Should histories he conscioush’ differently constructed depending on the particular context in which the intended lawwer will figure.- Ought a hook on french history w ritten for a f'rench law student he different from one w ritten with an fingiish student in mind.- After all, we perceixe f'rench lawyer culture to differ from finglish and one max’ therefore xerx’ xxell argue that each aspiring finglish and fVench laxx yer respectix elx’ ought for their edification read a hook xx ritten for the laxx x er realitx' the author xvould expect to one day he theirs. 'I'he questions can he multiplied. I lerein lies the problem (and possibility) of legal historiographx’ and the issue xxhich {prompted the embarking upon of this project: hoxx ought xxe to XX rite a historx’.- Iloxx should xve translate the past for our future laxvxers.- 31
Noter 1 3rd ed, Butterworths, 1990. I make use of Part One only. 2 5th ed, de Gruyter, 1996. 3 Presses universitaires de France, 1992. 4 For an example on this, see Richard Helmholz who in the preface to his The Spirit of Classical Canon iaw(The University of Georgia Press, 1996) writes that "[m]y goal has been to discover and describe the main features of the classical canon law. Finding and explaining the communis opinioamong the commentators has been my goal" (p. xiv, English in italics mine). And in Laufs we read of the historian who ought not to be in "Konflikt mit der historischen Wahrheit" (XVI). 5 Bo Strath (ed.). Myth and Memory in the Construction of Community, Historical Patterns in Europe and Beyond, Multiple Europes No. 9, P.I.E.-Peter Lang, Brussels 2000 6 Zweigert, Konrad and Hein Kötz, An Introduction to Comparative Law, 3rd ed., Oxford University Press, 1998. Translated by Tony Weir. p. 400. 7 To avoid confusion: I do not seek to reconstruct the legal theories of Baker. Laufs and Gazzaniga but rather the legal theories of their respective books. 8 The term is mine. I use it to avoid confusion with the term historicism and to avoid use of the name historical school, to which it is intended to refer. The 'school' names are mere labels, but convenient such within the confines of this essay. Important to note is that I do not see these schools as necessarily inconsistent with each other. 9 Strömholm, Stig, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, Stockholm: Norstedts, 1996, 5th ed., p. 82. 10 McCoubrey, Hilaire, The Development of Naturalist Legal Thought, London: Croom Helm, 1987, p. xii. 11 Laufs, p. 373-37412 Such remarks could arguably also be subsumed under the historist heading. 13 It can be noted that Eike did not write so obscurely concerning the origin of his recht: "Diz recht en habe ich selbir nicht erdacht, ez haben von aldere an uns gebracht unse gute vorevaren," quoted by Laufs (7). 14 Original quote by Guido Kisch. 15 The (un)logic appears to be that it is /awful to disobey the law, thereby for all practical purposes making, ex post facto, an obedience out of the disobedience. Unsurprisingly, it is for the judge to decide under what circumstances 'disobedience' is 'lawful'. 16 A comparison could be made with the use of reflexive verbs, discussed under historism below. Laufs writes that "die Entwicklung beider Rechte volizog sich" (54) and that "das Recht...sich geschichtlich entwickelt" (220), statements which suggest that the law somehow has a life of its own to realise. Were this the case then a good such life for the law would certainly be sensibly spoken of as having instrinsic value. 17 Caenegem, R. C. van. An historical introduction to private law, translated by D. E. L. lohnston, Cambridge University Press, 1992, p. 197. Cf. Hitler's remark that "das letzte Recht immer in der Macht liegt" (cited in Laufs, p. 380). 18 Kroeschell, Karl, Rechtsgeschichte Deutschlands im20. jahrhundert, Vandenhook & Ruprecht 1992, p. 240. 32
(iörcl Granström Det är Guds vilja, att man ska leva i fred med sin nästa och älska varandra VARNPMKTSVAGRAN OCH MANLIGHET Min artikel behandlar \'ärnpliktsvägrare och föreställningar om manlighet somde kommer till uttr\ ck i den fcirsta utredningen somgjordes om sannetsömma värnpliktiga ar 1898, samt i riksdagsdebatten som hiljde på utredningen. \ ärnpliktsv ägran v ar ett lagbrott, men i vilken utsträckning kan man säga att det också handlade om ett normbrott, i det här fallet ett brott mot normen för den rådande manligheten v id denna tid.^ 1 lur hanterade man, från samhällets och militärens sida, att ett antal män ifrågasatte att de hade en plikt att lära sig att använda vapen i svfte att försvara sitt land.^ Kan man i utredningen och riksdagsdebatter utläsa att v ärnpliktsvägrarna sågs 35
scMii a\ \ ikande från normen tor manlighet oeh manligt beteende \ id denna tid? Eller sågs \ ärnplikts\ ägrarna som representanter tor en alternatit’ manlighet? o Ar 187;^ \ ägrade ett antal gotlänningar att hära \ apen och uniform. De antorde alla sannetshetänkligheter som grund tor sin vägran och dömdes till såväl hö)ter som straffarbete hir sin vägran. Detta är törsta gången man kan se en mer omfattande och organiserad \ ärnphkts- \ägran i Sterige. En törklaring till att \ärnphkts\ägrarfrågan hle\ aktuell just då kan ses mot bakgrund av att det törst året desstörinnan hade lagstiftats om en ox illkorlig individuell \'ärnphkt. Eram till år i8'’2 hade de unga män som a\’ olika skäl inte \ elat genomtöra sin militärtjänst antingen kunnat köpa sig tria eller leja någon annan att i deras ställe uttöra \ ärnplikten. o Ar lyoi beslutade riksdagen att intöra en ny härordning och därmed också en nv lag om allmän \ ärnphkt. Den törändring som fick betydelse tcir \ ärnpliktsvägrarfrågan \ ar att ö\ ningstiden utökades markant. Erån att ha varit dagar utsträcktes övningstiden till 240 dagar lör "\anhga" \ ärnpliktiga, medan x ärnpliktiga inom specialförband kunde komma att göra upp till ;6^ dagar. Den utsträckta övningstiden i kombination med att man inte tagit hänsvn till den opinion som bildats för att s.k. samvetsömma värnpliktiga skulle slippa att låta vapenöva sig, ledde till att konflikten accentuerades i denna fråga. 1 den här artikeln ska jag ge en bild a\ hur diskussionen kring \ ärnphkts\ ägran flirgades av föreställningar om vad som ansågs vara normalt manligt beteende vid denna tid. Undersökningsperioden rör sig om tiden mellan 1898-1904. 36
Vii rnp1 i ktsvägrarna och det militära rättegångssystemet De tlesra som x ägrade art genomfcma sin x ärnplikr hänx isade till sin religifxsa tro som grund for sin xägran. I de allra flesra fallen handlade det om medlemmar av olika frireligiösa trossamfund, främst baptister och frihaptisrer. Inledningsx is var det också främst denna religiösa grund f(‘)r \ ägran som uppmärksammades i riksdagsdehatten och i den utomparlamentariska debatten. \ ärnpliktsxägrarna argumenterade för att "man måste lyda Ciiid mer än människan" och hän\ isade till att det fanns en högre gudomlig rätt som hade företräde framför den lagstiftning som människan skapat, kdfer sekelskiftet kan man se art ett stiirre antal personer \ ägrade på grund a\ en politisk eller etisk övert\'gelse. Bland t.ex. ungsocialister och pacifister började man art diskutera och praktisera x ärnpliktsvägran som en proresthandling, så\äl mot politiska beslut som mot den (ikade Men ä\en bland de mer reförminriktade ungdemokraterna, de som skulle komma att bilda Socialdemokratiska ungdomsförbundet, fanns diskussioner om huruvida \ärnpliktsvägran eller \ärnpliktsstrejk skulle kunna ant ändas som medel för att protestera och åstadkomma förändringar.’ militarismen. När värnpliktsxägrarna (eller de samxetsömma, som de också kom att kallas) \ ägrade att genomföra sin xärnplikt ställdes de inför rätta på regementesområdet. Varje regemente hade sin egen domstol, krigsrätten. Krigsrätten sammankallades a\ regementschefen när beho\ uppstod och det \ar också regementschefen som utsåg domstolens ledamöter. Krigsrätten \ ar sammansatt av h ra militära ledamöter och en auditör.* .Auditören xar en cix ilperson och den enda i krigsrätten som hade juridisk utbildning. \ äbeln fungerade som åklagare, men han hade inte någon juridisk utbildning, utan \ ar 37
oftast en särskild koininendcrad underofficerd \’ägrarna hade \ anligt\ is ingen som företrädde dem, de fiirsx arade sig själva och s\ arade alltså själva på de frågor som ställdes till dem angående moti- \ en f()r deras \ ägran. Krigsrättens beslut kunde ö\ erklagas till krigshovrätten, som också den bestod av fvra militära ledamöter med två suppleanter och ett krigsho\ rättsråd som den enda ci\ ila personen. Först därefter kunde målet komma att behandlas a\ civil domstol, eftersom 1 lögsta domstolen \ar slutinstans. Det fanns ett militärt inslag också i Högsta domstolen i de mål som överklagades från Krigsh(tvrätten. Detta inslag bestod i att t\ å av justitieråden bvttes ut mot militärer av generals rang. Teorier om manlighet och den militära kulturen \dll man undersöka de former av manlighet som värnpliktsv ägrarna kunde tänkas representera, så är det (K'kså rätt naturligt att diskutera den militära miljön eller kulturen. Det var i den miljön som vägrarna ställdes inför rätta och även om debatten pågick i riksdagen om olika lagförslag i dessa frågor, så fanns militären med också där. I utredningarna hände det att militärer satt med somsakkunniga ivch i riksdagen fanns de också representerade, då många av riksdagsledamöterna v ar eller hade varit aktiv a militärer. De normer och v ärderingar som militären omfattade kom i högsta grad att stv ra hur V ärnpliktsv ägrarfrågan diskuterades. Militären fungerar också bra somundersökningstvbjekt om man vill ha ett undersökningsobjekt som i sig representerar en egen kultur, en 38
cgcii \ arid, där iiornicr ocli x ärderingar är rclari\ r klart urkrisralliscrade. Milirärstånder i Sxcrigc under uSoo-taler har hoskri\ irs soin on scat i Staten, ined ett eget norinswstein och en egen etik.' Oen inilitära organisationen var en strikt hierarkisk organisation nied starka krav på lydnad och disciplin. Sörensen har i sin avhandling påpekat att kaserniniljöns sociala relationer måste ses mot bakgrund a\ de hireställningar som utmärkte tidens militära svstem, föreställningar som han definierar som konserv ati\ a tveh traditionalistiska.'’ I lan talar om en kompakt patriarkalisnf med en kombination a\ å ena sidan e.xploatering och kontroll, å andra sidan faderlig omsorg och heskvdd. Denna patriarkalism (eller paternalism) upprätthfills a\ officerskåren som den militära miljcHis normuppställare.’' Detta svnsätt genomsyrade också det militära straffsystemet och länge kom värnpliktiga och andra underlvdande i det militära svstemet att hållas i v ad \vgren har kallat ett disciplinärt järngrepp.'' Det handlade då om såväl disciplinstraff som straff enligt krigslagarna. Det har dock häv dats att v ärnpliktsarméns införande var hiirjan på slutet for det paternalistiska svstemet, eftersom den allmänna värnplikten - samt den politiska demokratiseringsprocessen - underminerade själv a grunden for paternalismen."' Disciplineringen av soldaterna, med krav på ov illkorlig Ivdnad av en allenarådande fnerordnad fungerade inte lika smärtfritt när formannen kunde vara av lägre social rang än den värnpliktige. \ ad kan man då säga om föreställningar om manlighet i en sådan miljö.^ Manlighetsforskning eller maskulinitetsforskning är en relativ t nv inriktning inomden genusteoretiska forskningen. Den genusteoretiska forskningen kan, något förenklat, definieras som forskning där f(‘)reställningar om manligt och kv innligt och relationen däremellan fokuseras. .\tt denna relation oftast är en maktrelation är ett centralt antagande, likav äl som att f ireställningarna om manligt och 39
k\ innligt är föränderliga konstruktioner som \ arierar i tid och rum." Manlighetsforskningen antänder samma grundantagande, dvs. att föreställningar om manlighet är en historiskt och rumsligt hiränderlig konstruktion. Men forskningen har kommit att fokusera mer på föreställningar om olika sorters konkurrerande manligheter och relationen dememellan, än på relatit)nen mellan manligt och k\ innligt. Manlighetsfbrskningen har också kommit att handla om konflikten mellan vad som vid olika tidpunkter och i (dika kulturer setts som manligt respektive omanligt.'-' Ciaunt påpekar att manlighet både är ett begrepp och ett beteende, d\ s. både en fråga om stereot\ pa föreställningar (un ett (eller flera) mansideal, samt en fråga om hur manligheten fungerar i praktiken.'"' 1 en unders()kning av värnpliktsvägran och x ärnpliktsvägrare blir det intressant att undersiika föreställningar om manlighet så\ äl i det ci\ ila samhället, t.e.x. genom utsagor i riksdagsdebatter och utredningar, som i den militära miljfui, t.e.x. genom utsagor i krigsrättsprotokoll och forlubr med \ärnplikts\ ägrare. Man kan hä\da att gränserna är snä\ are och hierarkierna än mer orubbliga i den militära kontexten \ad a\ser beteenden som ses som normalt manliga och \ ad som ses a\ \ ikande från en sådan norm. De processer som leder fram till att en \ i.ss tvp a\' manlighet uppfattas som den dominerande horde därför bli än tvdligare i en militär kontext än i det ci- \ ila samhället. Utsagor om manlighet Frågan om vad som skulle gfiras med de samvetsömma värnpliktiga var föremål for ständigt återkommande motioner och riksdagsdebatter under 1900-talets fbrsta decennier. Man diskuterade fördelar 40
och nackdelar med ett evenruellt införande av en undanragslagstiftning. kdi del a\ diskussionen handlade om teoretiska frågor som statens intressen kontra indix idens, och vilken sorts sannetshetänkligheter som om möjligt kunde ligga till grund för en undantagslagstiftning. Men det förekom också en intensix diskussion om mer praktiska frågor. Dessa kunde handla om vilken sorts ersåttningsarhete de samxetsömma skulle utföra och hur man skulle komma tillråtta med risken för simulation; hur kunde man egentligen xara säker på att den sannetscimme xerkligen hade en sannetsövertxgelse och inte hara x ar lar eller feg? 1898 ÅRS VÄRNPLIKTSKOMMITTÉ Den första utredningen dår det diskuterades om något kunde göras f(‘)r att förbättra de samvetseunmas situation tillsattes icS9S.'^ Den kallades x ärnpliktskommittén och hade att ta ställning till frågan om man, i fredstid, kunde befria de samx etsömma från skvldigheten att hära xapen och istället låta dem utföra annat passande arbete vid truppen. Det som genomsx rar hela förslaget år diskussionen om relationen mellan den enskilde indix iden, i det här fallet värnpliktsxågraren, och staten, samt frågan om rättigheter och skx idigheter. IVamförallt diskuterade kommittem vilka krax staten kunde ställa på den enskildes Ix dnad och lojalitet. Att kommittén fatt till uppgift att utreda frågan berodde på att Jacob Bx stnim, en ax’ de ledande baptisterna i Sxerige och medlem i Sxenska freds, motionerat i andra kammaren om att något måste göras för att förbättra situationen för dem som hade samx etsbetänkligheter mot att genomföra sin värnplikt.'' Motionen innehö)!! ett förslag till förändring ax’ 27 § xärnpliktslagen på så sätt att x ärnpliktig, som av samxetsskäl inte kunde 41
"toniias arr låta sig \ apenö\ as" skulle befrias från all sådau ö\ ning i fredstid och istället \ ara skyldig att utfbra annat arbete for kronans räkning under minst den tid som mots\ arande ö\ ningstiden for de \ anliga \ ärnpliktiga. Bwström ga\ en rad exempel på samvetsömma \ ärnpliktiga som hade dömts till flera års straffarbete fcir sin \ ägran. De flesta av dessa \ ar enligt Bvströmfribaptister. Han hä\ dade att de personer som det \ ar frågan om inte \ ar att betrakta som farliga för samhället, löärtom \ ar de fredliga medborgare som levde ett fromt li\ och som \ ille \ ara trogna undersåtar.''' Byströmhän\ isade till regeringsformens i6 § och menade att stadgandet där om art "konungen skola ingens sannete r\ inga eller t\ inga låta" måste tolkas så art sam\ etsfriheten gällde också för de sam- \ersömma t ärnpliktiga.' Kommitténs reaktion på denna tolkning av regeringsformen var att om samvetsfriheten tolkades så att den innebar obegränsad rätt för den enskilde att i alla sina handlingar låta bestämma sig endast av sitt samvetes bud, skulle detta leda till att "staten—hafv a eftergifv it den fÖr statens bestånd oundgängliga rätten att af sina medlemmar erhålla deras medverkan för befrämjande och v innande af statens egna ändamål" samt att "[d]en enskilde samhällsmedlemmens Iv’dnadspligt gent enuvt statens lagar eller sjelfva grundprincipen för hvarje stat vore derigenom fullständigt upphäfd.'"'' Kommittén anförde v idare att omden enskilde samhällsmedlemmens uppfattning kom i konflikt med statens uppfattning i frågor som rörde statens egna ändamål, då måste den enskilde samhällsmedlemmens uppfattning vika. Kn sådan uppfattning kunde inte tillerkännas rätt att g(")ra sig gällande. Kommittén fastslog därefter att det från statens sida v ar omöjligt att i princip erkänna någon rätt för de v ärnpliktiga att på grund av samv etsbetänkligheter slippa V apenöv ning. 42
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=