oskar mossberg uppfunnen tradition vars grund är diskutabel.229 För att då inte i onödan bygga upp alltför mycket anspänning, kan också genast avslöjas att den aktuella historieskrivningen inte är odiskutabel – vilket kan sägas vara det övergripande temat för denna text. Dispositionsmässigt gäller följande. Vi börjar med att bekanta oss med de historiskt präglade argument som anförts till stöd för bara parterna-principen, i kapitel (2) nedan. Därvid bekantar vi oss med en mer allmän utvecklingshistoria angående den moderna civilrättens rötter i antikens Rom, samt med en del av de centrala källställen som anförts till stöd för bara parterna-principen och den diskurs där sådana anföranden skett. Efter att på så vis ha bekantat oss med objektet (eller objekten) för våra ansträngningar (om det rör sig om ett eller flera sådana beror dock på hur man räknar och synes här oväsentligt) ska antydas några av skälen till att bara parterna-principens historia, idess gängse tappning, framstår som problematisk. Det sker i kapitel 3, där tonen alltså blir kritisk, även om den till grund för kritiken liggande argumentationen i anledning av det tillgängliga utrymmets begränsning måst förbli outvecklad (eller svepande). I kapitel 4 ska vi sedan framföra en mothistoria – en i förhållande till den etablerade historieskrivningen alternativ sådan om bara parterna-principens historiska grundlag. Specifikt kommer denna mothistoria att anta 99 229 Begreppet uppfunnen tradition (invented tradition) används om företeelser som ser ut att vara faktiska traditioner, på så vis att de för vidare, verkliga eller ihopfantiserade, bilder av forna tider, samt äldre seder, bruk, föreställningar eller idéer. Dessa bilder är dock i själva verket av relativt sentida ursprung och artificiellt skapade (som t ex många berättelser om den romerska rätten). Temat har undersökts ganska länge, särskilt på andra fält. Jfr t ex Tuori, Ancient Lawyers and Modern Legal Ideals, där temat är centralt för framställningen och löper genomhela boken, det läggs ut något på s 49 f m hänv. Se även, Buchanan,ADictionary of Critical Theory, uppslagsordet Invented tradition; Hobsbawm &Ranger (ed), The invention of tradition, bl a Hobsbawms Introduction på s 1 ff, eller matvetenskaparen Zachary Nowak som skriver om det viktiga temat Folklore, Fakelore, History: Invented Tradition and the Origin of the Pizza Margherita. Nowak undersöker berättelsen om hur den italienska kungen Umberto I och hans drottning Margherita i juni 1889 ska ha varit i Capodimente-palatset i Neapel, blivit sugna på pizza, och fått sådan bakad av en berömd pizzabagare som kallats dit, varefter den nöjda drottningen i ett tackbrev storsint ska ha gett tillåtelse till att hennes namn användes om en pizza med viss topping. Nowaks föremål är dock inte så mycket pizzahistoria, som denna berättelses roll i utvecklingen av det italienska folkets nationella identitet. Poängen med att karaktärisera traditioner som uppfunna och att undersöka dem i det ljuset är inte att göra sig lustig eller löjlig över deras fiktiva karaktär (deras ”fikticitet”). Istället är poängen att lyfta fram den ideologiska betydelse uppfattningen om kontinutitet med, eller koppling till, forna tider kan ha.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=