RSK 11

94 Den moderna civilrätten är full av historier. Materialet – det material som är vårt, det formligen bågnar av historiskt traderat tankegods och äldre idéer. Tankar, idéer och annat som varje samtid, i egna ärenden, hämtat från sina historiskt givna källor, reproducerat, och fört vidare till sin framtid – till oss, som vid varje given tidpunkt befinner oss vid historiens slut. Det är dock sällsynt att traderat tankegods överantvardats för dess egen skull. Såvitt det nu angår oss har tankegodset i allmänhet åberopats av jurister, för juridiska ändamål. Inte sällan har då historiskt material åberopats i rättsdogmatiska syften – inte historiska – och det tycks följa av den rättsdogmatiska verksamhetens grundläggande legitimitetsanspråk att den gällande rätten är den som gäller nu, i samtiden. Historien åberopas därmed inte för sin egen skull, eller för att försöka säga något om hur det verkligen var (wie es eigentlich gewesen), utan för att legitimera lösningar på samtida rättsliga problem och för att förklara utfallen i enskilda fall.218 rättshistoria i rättsvetenskaplig forskning 217 Citerat efter Carr, What is history? s. 22. 218 Det givna exemplet i sammanhang är förstås den Historiska skolans sätt att, under Friedrich Carl von Savignys paradigm, hantera det traderade romerskrättsliga källmaterialet: att stycka upp det, välja ut de lämpliga passagerna, rycka dem ur sina sammanhang, knåda till democh vid behov tolka omdem – för att sedan utnyttja dem i kanske främst retoriskt syfte, i utformningen av det heutigen Systemvilket skolan utformade och som Savignys Tredjemansavtalets tidiga historia — ett traditionskritiskt utkast oskar mossberg Inledning – traditioner och deras uppfinnande 1. “The past which a historian studies is not a dead past, but a past which in some sense is still living in the present.” r g collingwood217 Avstamp 1.1.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=