ivar lavett rättsreglerna utifrån psykologiska synpunkter, hade de nog snarare framhållit brister på förståndssidan än i viljan.158 Som tidigare har antytts menade Sondén att straffriheten inte var resultatet av någon utarbetad teori om vare sig rättvis bestraffning eller de avvitas kognitiva förmågor, utan snarare en naturlig följd av en historisk utveckling i kombination med de rådande samhällsstrukturerna. Och man kan nog säga att så länge fränderna ansvarade för sina avvita saknades anledning att straffa dessa, i alla fall om syftet med straffet var att förhindra samhällsskadliga gärningar. Denna ansvarsskyldighet skulle emellertid snart dö ut, vilket ställde de avvitas straffrihet i nytt ljus. Bestämmelsen om avvita i 1734 års lag kom att få en betydligt knapphändigare lydelse än motsvarande bestämmelser i medeltidslagarna. Arbetet med den nya lagen påbörjades år 1686, då en lagkommission tillsattes av Karl XI. Lagstiftningsarbetet speglar en period under vilken den offentliga vården var under expansion och släktens vårdnadsansvar minskade i betydelse. Så kallade dårhus och dåravdelningar hade etablerats vid vissa av landets hospital och de avvita var en av tre kategorier som enligt 1642 års tiggareordning kunde få tillträde till hospitalen.159 Det första lagförslaget om avvitas lagöverträdare lämnades år 1696 och innebar inga väsentliga avvikelser från motsvarande bestämmelse i Kristoffers landslag. Både frändernas kungörelseplikt och vårdnadsansvar kvarstod. I det följande lagförslaget, även det från år 1696, föreslogs ansvaret kunna utvidgas till andra som haft kännedom om den avvitas tillstånd, om det saknades fränder som kunde dömas. I ett lagförslag från 1706 tillades att vårdnadsplikten skulle gälla endast ”till dess then afwita af slächten, staden eller däradet kan blifwa uti hospitalet eller annat tienligt ställe införd eller wederbörligen inskaffad.”160 75 158 Sondén, De sinnessjukas straffrättsliga ställning i Sverige, s. 39 ff. 159 Eriksson, Vägen till centralhospitalet, s. 189f och Munktell, Två straffrättshistoriska studier, s. 24f. Tiggareordningens § 2 stadgadet bl.a. att i hospitalen kunde intagas ”ursinnige och besatte mäniskor”. 160 Sjögren, Wilhelm, Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686–1736” bandII s. 278. Lagstiftningsarbetet 4.1. 4 Bestämmelsen om avvita i 1734 års missgierningsbalk
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=