ivar lavett jan vid tiden strax före landskapslagarna och avslutas strax före år 1945, då SL:s tillräknelighetsbestämmelser ändrades för sista gången. I och med denna lagändring utmönstrades termen avvita ur lagen; ny benämning blev sinnessjuk(dom). Man kan alltså säga att framställningen omfattar det tidsspann i svensk rättshistoria då särbestämmelser gällde för personer som kallades för avvita.116 Innan vi påbörjar den historiska översikten ska vi uppehålla oss något vid två av de rättshistoriska verk som ligger till grund för den. Avsnittet kan fungera som en sorts kontextualiserande introduktion till den efterföljande framställningen, samtidigt som det lyfter några av de särskilda utmaningar som är förknippade med en rättshistorisk undersökning av detta slag. År 1931 utgavs Torsten Sondéns bok De sinnessjukas straffrättsliga ställning i Sverige: en översikt. I boken presenterar Sondén en studie över den svenska straffrättsutvecklingens förhållande till personer med psykisk störning – eller sinnessjuka som var benämningen på Sondéns tid, eller ännu tidigare, alltså: avvita. Sondén var psykiater; medicine doktor på en avhandling om leukocyter hos personer med bipolär sjukdom, vid tiden för publicerandet av boken läkare vid Uppsala hospital och sedermera överläkare vid bland annat vid centralfängelset i Malmö, docent i rättspsykiatri och ledamot i 1938 års strafflagsberedning.117 Till skillnad från många av tidens tongivande psykiatrer var Sondén inte principiellt emot straffrihet för sinnessjuka. Inte heller delade han den inom rättspsykiatrin (och kriminologin samt delar av den straffrättsliga doktrinen) utbredda uppfattningen att det inte föreligger någon skillnad i moralisk skuld mellan en psykiskt störd och en psykiskt frisk gärningsperson, liksom inte heller någon prin63 mindre vikt vid (den visserligen intressanta) frågan om vilka typer av psykisk störning som har kunnat leda till straffrihet. 116 Jag vill här understryka att avvita är ett begrepp som inte till fullo motsvaras av något begrepp i gällande rätt. Psykisk störning omfattar exempelvis långt fler än de som betraktades som avvita. Närmast motsvaras begreppet avvita idag av de lagöverträdare som träffas av fängelseförbudet i BrB 30:6 st 2, det vill säga de som i förarbetena benämns ”de mest psykiskt störda lagöverträdarna” (se prop. 2007/08:97, s. 17). 117 Strafflagsberedningens Betänkande angående strafflagens tillräknelighetsbestämmelser, sinnesundersökning m.m. publicerades i SOU1942:59 och låg till grund för 1945 års reform av SL:s tillräknelighetsbestämmelser 2 Sondén, Munktell och förhållandet till rättshistorien
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=