56 Oberoende av den betoning som lades i BrB:s förarbeten på skälen för dödandet som central faktor vid bedömningen av hur strängt straff som bör dömas ut för ett uppsåtligt dödande framstår det som att uppdelningen mellan affektstyrt och förnuftsmässigt våld i någon mån fortfarande är relevant i straffrätten. En av de slutsatser som kan dras av uppsatsens undersökning är att trots ideologiska skiftningar beträffande principerna för straffutmätning och straffets syfte på ett generellt plan framstår det som att det i viss utsträckning är samma konkreta omständigheter som gjort att ett dödande ansetts vara grövre än ett annat från 1734 års lag till nutida rättspraxis. Oavsett om syftet med straffet ansetts vara avskräckning, vedergällning, behov eller moralbildning framstår det som att dessa ideologier, vad gäller de skuldfaktorer som diskuterats i uppsatsen, kokat ned till konkreta omständigheter som i hög grad varit desamma under århundrandena.109 Som exempel kan nämnas att MB:s rekvisit för mord verkar ha tagit sikte på att gärningen utförts på ett särskilt förslaget sätt, något som fortfarande idag utgör en försvårande omständighet. Vidare verkar det som att SL:s rekvisit ”berått mod” inte tagit sikte på endast planering utan även en sorts kallsinnighet hos gärningspersonen som också idag gör att en gärning ska anses vara av det grövre slaget. Mot denna bakgrund är det i min mening i någon mån missvisande att tala om att ”förr gick distinktionen genom…men nu…” då det signalerar att 1965 års brottsbalk skulle utgöra ett brott mot tidigare synsätt. Istället är min uppfattning att ändringen av lagtexten i BrBsnarast verkar ha utgjort ett förtydligande. Också tidigare hade funnits fall där gärningen inte föregåtts av planering men ändå dömts som mord. I uppsatsen har jag haft särskilt fokus på gärningar begångna i affekt. Affekt utmärker sig på så sätt att det är en sådan konkret omständighet vars status faktiskt i någon mån verkar ha förändrats under de tre senaste årdödande med kallt blod i stundens hetta 109 Se Björnes kommentar på temat: ”Sant är, att det i den juridiska doktrinen väl har slösats mera trycksvärta och papper på dryftandet av straffets ändamål än på någon annan fråga. Denna fråga är dock enligt min åsikt ett föga givande tema, då man vill undersöka det straffrättsliga tänkandets utveckling. De olika föreställningarna om straffets ändamål, vedergällning, avskräckning och förbättring är ofta oupplösligt förenade med varandra, och med t.ex. avskräckningsändamålet kunde man motivera såväl ett allmänt bruk av kvalificerade dödsstraff som ett avskaffande av dödsstraffet överhuvudtaget (Beccaria).” Björne 1995 del I 1995, s. 306. 6 Avslutning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=