RSK 11

54 fram till en reform av påföljdssystemet som antogs år 1988. Inga genomgripande förändringar har gjorts i påföljdsregleringen sedan denna reform.99 Till grund för reformen låg ett lagförslag från den s.k. Fängelsestraffkommittén (FSK).FSKansåg att straffskalorna skulle motsvara de enskilda brottens svårhet eller förkastlighet och att man vid bestämmandet av dessa skulle vara tvungen att falla tillbaka på någon form av rättviseresonemang.100 Också vid straffmätningen av det enskilda brottet skulle dess klandervärdhet i princip vara styrande, något som ansågs vara väsentligt bl.a. från allmänpreventiv synvinkel.101 FSKansåg att om straffen speglade brottens klandervärdhet skulle det främja synen på straffrättssystemet som legitimt. Detta ansågFSKpå sikt kunde verka allmänpreventivt genom att ha moralförstärkande eller moralbildande effekter på allmänheten.102 Påföljdsreformen innebar också ett ideologiskt trendbrott på så sätt att det, för första gången i svensk strafflag, infördes detaljerade bestämmelser i BrBomhur straff ska mätas ut, däribland exemplifierande försvårande och förmildrande omständigheter. Någon straffmätningsrevolution ur ett domstolsperspektiv var det emellertid inte fråga om, utan förslaget tog endast sikte på att kodifiera de i praxis oftast förekommande omständigheterna.103 Bland de uppräknade förmildrande omständigheterna i 29 kap. 3 §BrB finns inte någon omständighet som uttryckligen tar sikte på att gärningen är begången impulsivt under inflytande av starka känslor. Enligt 29 kap. 3 § 1p. BrButgör det dock en förmildrande omständighet om brottet föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende. Ordet ”uppenbart” ersatte ordet ”grovt” år 2010 då en reform genomfördes i syfte att försvårande och förmildrande omständigheter skulle ges större genomslagskraft i rättstillämpningen.104 När den antogs år 1988 var således 29 kap. 3§1p. BrB ordagrant lik den bestämmelse som föreslogs av Strafflagsberedningen år 1948. Då, i utredningen från 1948, ansåg Strafflagsberedningen att bestämmelsens omfattning skulle avgränsas av principerna om straffmätning i stort vilka ansågs vara att straffet skulle bestämmas på sådant sätt att det svarade mot gärningspersonens grad av farlighet. Numera är ståndpunkten i förarbeten att straffet ska svaramot vad som är proportionerligt, dvs. rättvist, för gärningdödande med kallt blod i stundens hetta 99 SOU2014:18, s. 34. 100 Se SOU1986:13, s. 15 101 SOU1986:14, s. 69f. 102 SOU1986:14, s. 68. 103 SOU1986:14, s. 443. 104 Se prop. 2009/10:147.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=