Bestämmelsen om mord placerades i 3 kap. 1 § BrB där det anfördes att den som uppsåtligen berövat någon livet skulle dömas till fängelse i tio år eller på livstid. Bestämmelsen om dråp placerades i 3 kap. 2§ BrB som fick följande lydelse: Skälen för gärningen lyftes således fram som något som kunde föranleda en mildare bedömning. Noteras kan att det nu är skälen för gärningendet är fråga om och inte skälen för den eventuellaaffekt som gärningspersonen befunnit sig i. Det framstår således som en uppvärdering av motivet för brottet som relevant omständighet vid graderingen av uppsåtligt dödande. Somexempel på en situation där dödandet borde bedömas som dråp nämnde departementschefen i propositionen till BrB att någon ”under en längre tid utsatts för svårartad fysisk eller psykisk misshandel med påföljd att han efter övervinnande av långvariga samvetsbetänkligheter under svår själslig press bringar sin plågoande om livet.”96 I och med att BrB trädde i kraft år 1965 rensades också den särskilda form av dråp efter provokation som funnits i SLbort ur lagen. Det verkar emellertid inte ha rört sig om någon uppgörelse med det ideologiska gods som bestämmelsen vilade på. I förarbetena till brottsbalken motiverades nämligen det faktum att minimistraffet för dråp sattes till sex års fängelse med att också de tidigare i SLsärreglerade fallen av dråp efter provokation nu rymdes i stadgandet.97 Trots uppvärderingen av motivets betydelse vid rubriceringen ansågs således fortfarande affekt till följd av provokation vara relevant som förmildrande omständighet. Under årtiondena efter brottsbalkens införande möttes idén om individualprevention som grund för straffets utmätande av allt större motstånd. Kritikerna ifrågasatte bl.a. om påföljderna verkligen ledde till rehabilitering och återanpassning i samhället.98 Kritik av detta slag ledde i förlängningen maria rasmussen 53 96 Prop. 1962:10 del B, s. 75. Se också exemplet i SOU1953:14, s. 121. 97 SOU1953 :14, s. 122. 98 Se Löfmarck 1986, s. 51. Påföljdsreformen 1988 och 29 kap. 3 § 1 p. BrB 5.1. 5 Senare års utveckling – 1965 till idag ”Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för dråp till fängelse, lägst sex och högst tio år.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=