52 Ovanstående texter av Thyrén och Stjernberg utmärker sig jämfört med tidigare refererade texter genom att de öppet betonar skälen för affekten för att avgöra om denna är straffrättsligt relevant eller inte. Endast om en affekt är framkallad avyttre omständigheter, och inte t.ex. gärningspersonens avund eller annars dåliga karaktär, kan den utgöra en förmildrande omständighet. I tidigare avsnitt har framgått att SL:s bestämmelse om dråp i vrede efter provokation motiverades av Stora Lagkommittén år 1832 med att det av rättvise- och billighetsskäl var påkallat med lindrigare straff i dessa fall då gärningspersonen blivit ”hastigt upprörd och i överilning försatt”. I detta avsnitt har framgått att samma bestämmelse också kan motiveras utifrån ett individualpreventivt synsätt där dödande i vrede efter provokation betraktas som ett brott som vem som helst hade kunnat begå och därför medför att gärningspersonen inte är lika farlig för samhället som andra brottslingar. Vid resonemangen om mord och dråp i senare förarbeten till BrBsyns inte de individualpreventiva idéerna lika tydligt som i ovanstående texter. I förslaget till brottsbalk från 1953 uttalade Straffrättskommittén(SRK) att innebörden av ”berått mod” i allmänhet ansågs vara att gärningen var begången efter att överläggning ägt rum eller efter att gärningspersonen hade haft tid till sådan överläggning men att man inte ansåg att sådana fall alltid hörde till de svåraste.94 Mot denna bakgrund ansågSRKatt en helhetsbedömning skulle göras ivarje fall. Som exempel på en situation där dödandet begåtts i ”hastigt mod” men som ändå borde bedömas som grovt brott nämndes ett fall där gärningspersonen överraskats under sitt utförande av ett annat brott och begått gärningen för att röja ett vittne ur vägen.95 Exemplet gavs med hänvisning till NJA1920 s. 27, som refererats tidigare i uppsatsen, där en man stod åtalad för att ha dödat ett vittne genom att slå henne med en järnbatong. SRKkommenterade emellertid inte det faktum att den tilltalade i NJA1920 s. 27 faktiskt dömts för mord avHD. Mot den bakgrunden framstår SRK:s förslag snarast som ett förtydligande av lagtexten än som en förändring av rättsläget. dödande med kallt blod i stundens hetta som kallblodigt överväger en ond gärning” från att begå brott men att det inte ansågs ha effekt på brott som var sprungna ur ”våldsamma passioner som inte beräknar i förväg.” Att straffet var verkningslöst i de senare fallen hade dock inte någon betydelse eftersom de sistnämnda brotten i vilket fall inte vittnade omnågon”genomtänkt ondska”hos gärningspersonen. Se Foucault 2003, s. 103. 94 Se SOU1953:14, s. 121. 95 SOU1953:14, s. 121f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=