40 Också en sådan ordning ansåg Thyrén vore stötande. Han förespråkade därför att det, för att det skulle vara fråga om dråp, skulle krävas att det både rörde sig om ett hastigt beslut och att gärningspersonen befunnit sig i affekt vid tidpunkten för dödandet. Vidare ansåg Thyrén att det lätt kunde hända, särskilt vid utdragna händelseförlopp, att gärningspersonen fattat beslutet att döda i hastigt mod men under utförandet av brottet övergått till berått mod. I dessa fall menade han att gärningspersonen skulle dömas för mord.47 Av Bergendal, som menade att rekvisitet ”berått mod” tog sikte på att markera att det funnits en större fasthet i det brottsliga beslutet, uttrycktes en liknande uppfattning men med – vad som skulle kunna sägas vara – motsatt exempel; han ansåg att en gärningsperson som haft överlagt uppsåt att döda skulle dömas för mord även om hen vid brottets utförande inte kunnat fasthålla sin ”kallblodighet” utan blivit upphetsad och förlorat besinningen.48 Utifrån en sådan uppfattning skulle alltså avgörande för att en gärning skulle rubriceras sommord vara att gärningspersonen haft ”kallt blod” någon gång under händelseförloppet. Ovanstående uppfattning verkar ha haft visst stöd av praxis. Av Bergendal hänvisas till H 1889 B 397 som exempel på ett fall där en gärning bedömts ha varit begången med berått mod trots att överläggning inte ägt rum, men där gärningspersonen ”utan att råka under inflytande av upprörda känslor, bibehållit sin vanliga självkontroll” under gärningen.49 I målet stod en man åtalad för ett flertal gärningar. En av dessa gärningar refererades i domen i enlighet med följande: Hovrätten ansåg att gärningen var begången i hastigt mod och dömde den tilltalade för dråp, menHDändrade rubriceringen till mord då gärningen bedömdes vara begången med berått mod. dödande med kallt blod i stundens hetta 47 Thyrén 1906, s. 13f. 48 Bergendal 1928, s. 274. 49 Bergendal 1928, s. 274. ”…[den tilltalade hade] begifvit sig till [kvinnans] bostad i Gådeåstaden för att der tillbringa natten, och dervid tanke hos honom väckts att bestjäla henne, [den tilltalade], sedan han påklädd lagt sig bredvid [kvinnan] i hennes säng och i rummet befintligt ljus blifvit släckt, kommit att tänka på att rödja henne ur vägen för att vara ostörd vid sina forskningar efter de penningar, hon kunde innehafva, samt omedelbart derpå med en medhafd revolver aflossat ett skott mot [kvinnan], och att [den tilltalade], sedan han tändt ljus och under det [kvinnan] fortfarande legat i sängen, i en i rummet stående skänk sökt efter penningar…” [min kursivering]
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=