maria rasmussen kan – dock ej gärna för någon längre tid – helt och hållet lägga beslag på hans föreställningslif, göra honom, som det heter, ”blind” för allt utom hvad som utgör affektens föremål”.44 Trots att Hagströmer till synes var av uppfattningen att affekt och överläggning principiellt var två skilda bedömningar, där distinktionen mellan berått och hastigt mod kunde ta sikte på antingen den ena eller andra, framstår det således som att han menade att de flöt ihop såtillvida att frånvaron av den förstnämnda i någon mån var en förutsättning för närvaron av den sistnämnda. Som jag tolkar honom var affekt inte relevant som självständigt faktum vid distinktionen mellan mord och dråp, utan endast som bevisfaktum för att överläggning inte ägt rum. Noteras kan också att Hagströmer ansåg att affekt inte kunde behärska gärningspersonens psyke under någon längre tid. På så sätt skulle det alltså inte vara straffrättsligt relevant med affekter som varat under lång tid, t.ex. en gärningsperson som under många år varit arg över ett tidigare svek. Ytterligare en uppfattning i fråga om tolkningen av rekvisiten ”berått” respektive”hastigt mod” finns hos Thyrén vars kommentar är samtida med Hagströmers. Till skillnad från Hagströmer var emellertid Thyrén mycket inspirerad av individualpreventiva tankegångar i sin uppfattning om straffets syfte vilket bl.a. medförde att han ansåg att rekvisitet ”berått mod” tog sikte på att omfatta de fall där dödandet i högre utsträckning gett uttryck för ”brottslingens verkliga karakter”. Mot den bakgrunden ansåg han att rekvisitet ”berått mod” var uppfyllt dels i fall där gärningspersonen haft tid på sig att fatta beslutet, dels i fall där ett hastigt beslut att döda fattats i ett ”affektfritt ögonblick”.45 Thyrén menade att om gränsen mellan berått och hastigt mod endast skulle gå genom frånvaron eller närvaron av affekt, skulle det medföra att den som länge planerat sitt dödande i ett tillstånd av ”permanent affekt” skulle privilegieras, något han ansåg vara fel. Om gränsen mellan mord och dråp istället skulle gå genom förekomsten av överläggning skulle det dock innebära följande: 39 44 Hagströmer 1906–1909, s. 31f, citatet finns på s. 32. 45 Thyrén 1906, s. 12. 46 Thyrén 1906, s. 13. ”Det omedelbara verkställandet af ett med kallt blod fattadt beslut att begå rånmord skulle komma under en lägre straffskala än en visserligen efter föregående öfverläggning, men dock i affekt (t.ex. på grund av svår förolämpning), hvars direkta syfte endast varit misshandel, ehuru den in dolo eventualis omfattat döden […]”46
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=