36 kompletteras med konkreta exempel på försvårande och förmildrande omständigheter, då domstolarna saknade erfarenhet av att mäta ut straff i ett relativt system.36 I enlighet medHD:s begäran upptog därför Strafflagberedningen i sitt förslag till straffbalk år 1844 några sådana exempel. Förslagets 6 kap. 1 § hade följande lydelse: Det kan noteras att bl.a. gärningspersonens grad av ”kallsinnighet” och ”öfverilning”ansågs vara omständigheter av betydelse vid straffmätningen. Politiskt fanns ett motstånd mot att uppta exempel på försvårande och förmildrande omständigheter i lagen och dessa utelämnades därför i 1862 års proposition. Motståndarna ansåg bl.a. att det inte var möjligt att binda upp domaren vid regler, utan att straffet skulle utmätas med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. Trots att de föreslagna omständigheternaendastvarexemplifierandeansågs det finnas en risk för att dessa skulle tillerkännas alltför stor vikt medan omständigheter som inte räknades upp inte skulle tillämpas i den utsträckning som de borde.37 dödande med kallt blod i stundens hetta 36 Högsta domstolens protocoll vid granskningen af förslaget till allmän criminallag 1840, s. 14. Motiven till 6 kap. i 1844 års förslag till straffbalk, s. 14. 37 Se motiven till 6 kap. 1 § i 1832 års förslag, s. 26. Se även t.ex. 1844 års förslag till straffbalk, s. 243, där expeditionssekreterare Richert beskriver de föreslagna omständigheterna som en outtömlig källa för den som ville söka skenbara grunder till en höjning eller sänkning av straffet. Richert ger även uttryck för uppfattningen att sådana omständigheter hörde hemma i doktrinen snarare än lagtexten. Se också Hagströmer 1901–1905, s. 486, där det anförs att det är givet att livets mångfald kommer trotsa varje försök till kasuistisk uppräkning av försvårande och förmildrande omständigheter. Se ävenSOU1923:9, s. 330. ”Straff skola inom de i lagen derföre satta gränser, mätas efter gerningens mer eller mindre svåra beskaffenhet och den större eller mindre brottslighet i viljan, gerningsmannen ådagalagt. Sålunda ökas eller minskas straffbarheten i mån af: den större eller mindre fara, skada eller förargelse, som brottet medfört: mängden eller vigten af de bevekelsegrunder, som från brottet afhålla bordt: gerningsmannens större eller mindre förmåga att brottsligheten inse: den större eller mindre djerfhet, list eller ihärdighet, som till brottets utförande varit använd: den inflytelse, som gerningsmannens egna elakartade begär eller böjelser, eller andras bemödande att förleda, eller ock tillfälliga anledningar, såsom nöd, öfverilning och mera dylikt, må anses hafva utöfvat på hans vilja: den kallsinnighet, gerningsmannen visat för den förfördelades lidande, eller den omsorg han visat att hindra eller godtgöra gerningens onda följder; så ock öfriga omständigheter, som försvårande eller mildrande äro.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=