maria rasmussen Också Nehrman ansåg det utgöra en försvårande omständighet att gärningen utförts ”af arghet”. I sin bok om straffrätt från 1756 ger Nehrman, med direkt hänvisning till Olaus Petris domarregler från år 1540, uttryck för uppfattningen att en gärning inte alltid bör bedömas efter dess utgång utan också efter gärningspersonens uppsåt och mening samt om den skett med berått mod.22 Enligt Nehrman kunde en gärning som skett obetänkt och hastigt och utan ”argt och ondt uppsåt” eller ”ej af arghet” många gånger dömas mildare än vad som föreskrevs i lagtexten.23 Däremot den gärningsperson som begått ett brott med ”wilja och stadgat råd”, ”af arghet och ilwilja” eller ”med berådde mode” kunde inte undgå föreskrivet straff.24 Nehrman menade att gärningspersoner av det förstnämnda slaget dels kunde anses ”förtjäna medlidande”, dels inte hade lika stort behov av straff som andra brottslingar för att ”bringas på rätta vägen”.25 Med andra ord framstår det som att han ansåg att ett mildare straff kunde vara påkallat i fall där gärningen begåtts hastigt och obetänkt med hänsyn till både förtjänst ochbehov. Vad gäller uppsåtligt dödande gjordes i 1734 års lag skillnad på mord och dråp. 12 kap. MBhade titeln”Om mord och nidingswerk” och 12 kap. 1 § hade följande lydelse: Straffet för mord var ett s.k. kvalificerat dödsstraff; en manlig gärningsperson skulle halshuggas och steglas, medan en kvinnlig skulle halshuggas och brännas på bål. I 24 kap. 1 § däremot stadgades, som ovan nämnt, att den som med vilja dräpte någon skulle ge liv för liv, dvs. ett enkelt dödsstraff. Dråp bestraffades således, enligt dåtida syn, lindrigare än mord. MB:s krav för att ett dödande skulle kvalificera sig som mord var att gärningen var begången ”försåtligt” och ”i lönndom”. Dessa rekvisit kommenterades av Nehrman på följande sätt: 33 22 Boken publicerades på 1750-talet men enligt Björne byggde den på gammalt material och första utkastet hade utarbetats under 1720-talet. Se angående tillkomsten av Nehrmans straffrättsliga verk Björne 1995, s. 75. 23 Nehrman 1756, s. 94f. Se Nehrmans referenser till 60 kap. 2 § och 43 kap. 3 §MB. 24 Nehrman 1756, s. 95. 25 Nehrman 1756, s. 95. 26 Enligt NE var ”nidingswerk” en beteckning på särskilt skamliga brott i medeltida nordiska rättskällor. Nationalencyklopedins nätupplaga, uppslagsord nidingsverk, 2019–08–20. ”Dräper man, eller qwinna, annan försåteliga och i löndom; warde mördaren halshuggen, mannen steglad, och qwinnan i båle bränd.”26
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=