anni carlsson som särskilt drabbade socialister under Keys tid kommer att behandlas närmare nedan. När Keys skrifter om yttrandefrihet såg dagens ljus, utgjorde straffrättsliga bestämmelser som kriminaliserade vissa yttranden de mest centrala inskränkningarna av yttrandefriheten. Alexius studerar i sin avhandling Politisk yttrandefrihet hur den politiska yttrandefriheten begränsades av straffrättsliga bestämmelser mellan 1885 och 1921. Tidsperioden som Alexius studerar täcker således de år då Key skrev sina texter om yttrandefrihet. De relevanta straffbestämmelserna fanns i 1812 års tryckfrihetsförordning, där 3 § innehöll en katalog över de brott som kunde begås genom tryckta skrifter. Utanför det konstitutionella området var 1864 års strafflag den huvudsakliga hemvisten för yttrandefrihetsbegränsande bestämmelser. De brott som Alexius undersöker i anslutning till politisk yttrandefrihet är samhällsfarlig ryktesspridning, uppvigling, förargelseväckande beteende, sårande av tukt och sedlighet samt smädelse mot främmande makt, kungen, riksdagen eller ämbetsmän. Därtill behandlar Alexius vissa begränsningar av fackföreningars yttrandefrihet. Enligt Alexius var uppvigling den straffbestämmelse som användes mest och som även resulterade i de hårdaste straffen.810 Uppvigling reglerades genom det som kom att kallas ”munkorgslagen”, efter det att den ursprungliga bestämmelsen från 1887 utvidgades i 1889. Ytterligare utvidgning av uppviglingsbestämmelsen ägde rum 1906. Syftet med regleringen var att lägga band på socialistisk agitation.811 Enligt Alexius handlade många av de mål som under den aktuella perioden gick hela vägen till Högsta domstolen socialistiska meningsyttringar.812 Av de straffrättsliga bestämmelser som inte ingår i Alexius studie utgjorde kriminaliseringen av hädelse en annan central begränsning av yttrandefrihet.813 Socialisten August Palm och utilisten Viktor Lennstrand var några av dem som ställdes inför rätta under det ovannämnda ”åtalsraseriet” som syftade till att motarbeta socialism och utilism i slutet av 1880-talet.814 De straffrättsliga bestämmelser som Alexius studerar, liksom bestämmelsen om hädelse, blev under den andra halvan av 1900-talet till slut antingen upphävda eller i stort sett inte längre betraktade som politiska åsiktsbrott.815 263 810 Alexius, s. 328 811 Alexius, s. 74–159, Björne, s. 203–206. 812 Alexius, s. 336. 813 Björne, s. 199–200. 814 Alexius, s. 38. 815 Alexius, s. 339.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=