262 Det var dock inte enbart yttranden som omfattades av 1812 års tryckfrihetsförordning som kunde bli föremål för straffrättsliga ingripanden. Även muntliga yttranden kunde åtalas inom ramen för ”vanlig” straffrättslig lagstiftning utan juryers inblandning. Den viktigaste lagen med bäring på yttrandefriheten utanför tryckfrihetsordningens område var 1864 års strafflag. Dessa två parallella system för beivrandet av yttrandefrihetsbrott fällde inte alltid överensstämmande utslag. Ibland kunde identiska yttranden bedömas på olika sätt, beroende på om de publicerades i tryckt skrift eller framfördes muntligen. Förutom deltagande av jury i tryckfrihetsmål, bidrog även straffbestämmelsernas mångtydighet till skillnaderna mellan de olika straffprocessformerna.804 Trots att 1812 års tryckfrihetsordning gällde som grundlag i över ett århundrade, uppkom den i själva verket på ett grundlagsstridigt sätt. Riksdagen antog propositionen och kungen stadfäste den nya grundlagen 1812. Enligt regeringsformen borde förslaget till grundlagsändring ha vilat till dess att nästa riksdag samlades och antog förslaget. De konstitutionella förutsättningarna för grundlagsändring var således inte uppfyllda när 1812 års tryckfrihetsförordning blev till.805 Utöver de uppenbara processuella bristerna, gav även förordningens innehåll upphov till konstitutionella betänkligheter. Systemet med indragningsmakten stod i strid med 86 § i 1809 års regeringsform, där rätten att ge ut tryckta skrifter ”utan några av den offentliga makten i förväg lagda hinder” slogs fast.806 Att indragningsmakten inte gick att förlika med regeringsformens 86 och 16 §§ uppmärksammades senare av riksdagens konstitutionsutskott i anslutning till bestämmelsens upphävande.807 Efter det att indragningsmakten hade avskaffats, kunde tryckfriheten, och därmed även pressen, etableras.808 När Ellen Key gav ut sina skrifter om yttrandefrihet hade tryck- och yttrandefriheten sålunda rotat sig i Sverige. Björne gör emellertid gällande att tryckfriheten faktiskt var bredare under tiden då indragningsmakten fortfarande var i kraft, än i slutet av 1880-talet och framåt när socialister utsattes för ”åtalsraseri” och en mer restriktiv yttrandefrihetsreglering.809 De begränsningar av yttrandefrihet om samhällets lungor och ämnesomsättning 804 Alexius, s. 328–329. 805 Eek, s. 185–186, Boberg, s. 55–59. Den relevanta bestämmelsen i 1809 års regeringsform var 81 §. 806 Eek, s. 185–186, Boberg, s. 55–59. 807 Eek, s. 192. 808 Axberger, Yttrandefrihetsgrundlagarna, s. 23. 809 Björne, s. 435. Om ”åtalsraseri”, se Alexius samt Björne, s. 222–240.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=