260 tens innehåll. Bestämmelsen upphävdes inte förrän 1949, men kom knappt till användning.793 1809 års regeringsform innehöll också i 16 § en bestämmelse som bl.a. stipulerade skydd för personlig frihet och religionsfrihet mot kungen.794 Oenighet rådde emellertid kring i vilken utsträckning bestämmelsen faktiskt begränsade den offentliga maktutövningen och om den även var bindande för lagstiftaren.795 Utöverdeovannämnda bestämmelserna om tryckfrihet innefattad regeringsformen inga ytterligare yttrandefrihetsgarantier för yttranden som offentliggjordes på andra sätt än genom tryckta skrifter. Någon rättighetskatalog existerade alltså ännu inte. Det dröjde fram till 1970-talet och antagandet av den nuvarande regeringsformen innan ett mer omfattande rättighetsskydd infördes i grundlagen. Enligt Alexius är det dock sannolikt att många av de rättigheter som idag är konstitutionellt skyddade ändå blev respekterade trots avsaknaden av uttryckliga grundlagsbestämmelser.796 Människor kunde således i regel yttra sig fritt så länge uttryckliga inskränkningar av yttrandefrihet inte följde av lagar och förordningar.797 Som utlovat och föreskrivet i 1809 års regeringsform antogs en ny tryckfrihetsordning 1810. Den reviderades emellertid redan två år senare och det var 1812 års tryckfrihetsförordning som gällde under nästan 140 år fram till dess att den ersattes med den nuvarande 1949 års tryckfrihetsförordning. 1812 års tryckfrihetsförordning byggde på flera principer som redan ingick i den ursprungliga 1776 års tryckfrihetsförordning, bland annat censurförbudet, etableringsfriheten, anonymitetsskyddet och förbudet att ingripa om samhällets lungor och ämnesomsättning 793 Boberg, Carl XIV Johan och tryckfriheten: 1810–1844, 1989, s. 9–10, s. 184, Björne, Frihetens gränser: yttrandefriheten i Norden 1815–1914, 2018, s. 32–33, Hirschfeldt, ”Den återerövrade tryckfriheten 1809” i Brundin & Isberg (red.), Maktbalans och kontrollmakt – 1809 års händelser, idéer och författningsverk i ett tvåhundraårigt perspektiv, 2009, s. 397–399. 794 RF 1809, 16 § ”Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, ingen fördärva eller fördärva, låta till liv, ära, personlig frihet och välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är, och ingen avhända eller avhända låta något gods, löst eller fast, utan rannsakning och dom, i den ordning, Sveriges lag och laga stadgar föreskriva; ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ingen från ort till annan förvisa; ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri utövning av sin religion, så vitt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Konungen låte en var bliva dömd av den domstol, varunder han rätteligen hörer och lyder.” 795 Alexius, Politisk yttrandefrihet: En studie i lagstiftning och praxis under demokratins genombrottstid, 1997, s. 30–31 (härefter ”Politisk yttrandefrihet”). 796 Alexius, s. 29–30. 797 Alexius, s. 36.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=