26 skulle snart visa sig att bristen på enhetlighet var mer komplicerad och svårare att åtgärda än förväntat. Den främsta orsaken var domstolarnas kritiska inställning till prejudikat. De såg prejudikatbildningen som en begränsning av domarens makt att göra självständiga bedömningar i varje enskilt fall. Jarnesand kopplar bristen på enhetlighet i Högsta domstolens rättspraxis till behoven av genomgripande lagreformer. De förslag till kodifikationer på både civilrättens och straffrättens område som utarbetats under första halvan av 1800-talet möttes av massivt motstånd, framför allt från domstolarna. 1734 års lag reformerades istället mycket långsamt och bit för bit genom partiella lagreformer under andra halvan av 1800-talet. 1734 års lag med sin kasuistiska stil, var omodern redan vid införandet. Ändå gällde den fortfarande i stora delar 1860. Ett sätt att överbrygga lagens brister var så kallad lagförklaring – ett förfarande som var reglerat i 1809 års RF och som innebar dels att Högsta domstolen kunde avge förklaringar med anledning av förfrågningar ”om lagens rätta mening”, dels att svar på sådana frågor kunde meddelas av regering och riksdag i samma ordning som en lagstiftningsakt. De misslyckade kodifikationsförsöken och den historiska skolans inflytande ledde till att domstolarna fick ett mycket starkt grepp om rättsutvecklingen. Med hjälp av rättsvetenskapen, som dominerades av den historiska skolan, kunde domarna utveckla rättspraxis som rättskälla. De juridiska tidskrifterna kom att spela en central roll för att domstolar runt om i Sverige skulle få kännedom om prejudikaten. I den här volymen har vi valt att publicera sex bidrag som vi ser som de mest relevanta ur ett svenskt rättshistoriskt perspektiv. De intressanta texterna från Finland och Estland (Visnapuu, Kiirend-Pruuli och Keskitalo) har tyvärr måste utelämnats då de saknar koppling till svenska förhållanden. Frågeställningarna i två av bidragen (Johansson och Quintel) är uteslutande inriktade på samtida gällande rätt och därmed mindre relevanta i just det här sammanhanget. Endast ett av bidragen i volymen kommer från en doktorand i rättshistoria (Nordqvist). Övriga bidrag kommer från doktorander i positivrättsliga ämnen. Det är särskilt relevant att publicera deras bidrag här eftersom de innehåller intressant och relevant rättshistorisk forskning som annars skulle riskera att hamna under radarn för den rättshistoriska gemenskapen. att bygga broar 4 Urval av uppsatser
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=