252 Vad gäller exproprianden och skadevållaren i samband med brott finns vissa likheter att finna i dag beträffande hur mycket dessa får betala. En individ som skadar annans egendom i samband med ett brott kan, utöver betalning av skadeståndet, även tilldömas ett strafföreläggande i dagsböter ellerpenningböter.Totala summan som skadevållaren kan då bli över 100% av den skadade egendomens värde. Skillnaden här gentemot exproprianden är att böterna inte har ett direkt samband med värdet på den skadade egendomen, vilket expropriationsersättningen har. Böterna kan istället ses som ett uttryck på samhällets ”ogillande” av den brottsliga handlingen. Böterna kommer inte heller tillfalla skadelidande utan dessa kommer betalas till staten. Likheter finns även i dag att finna i respektive lags formuleringar. 4 kap. 1 § ExL anger att marknadsvärdet ska ligga till grund för bestämmande av löseskilling samt att annan ersättning kan utgå. 5 kap. 7 §SkL anger att ersättning ska utgå med sakens värde, samt att andra kostnader till följd av sakskadan ska ersättas. Även om inte ordalydelserna är exakt samma är andemeningen jämförbar. Kravet på adekvat kausalitet för att ersättning ska utgå som skadestånd eller som expropriationsersättning gäller också för bägge lagstiftningarna. Detta krav innebär att sakskadan, eller intrånget i fast egendom, måste vara en beräknelig följd samt av en viss dignitet. Slumpartade skador eller skador av bagatellartade belopp utgår inget skadestånd eller ersättning för. Att dessa likheter finns mellan de två systemen har enligt mig mer att göra med allmänna rättviseaspekter. En part ska inte kunna ställas till svars och mötas av ett betalningsanspråk om dennes agerande inte kan visas ha påverkat skadan, eller intrånget. Att metoderna för att bestämma marknadsvärde för en fastighet och värdet för en tingest liknar varandra är inte uppseendeväckande. Eftersom lagarna har den ordalydelse och andemening de har handlar det om att hitta liknande värden. Försäljningsvärdesmetoden vid sakskada och ortsprismetoden vid expropriation kan sägas bygga på liknande principer. Det handlar om att jämföra liknande objekt med vad de säljs för i dag. Detsamma gäller för återanskaffningsmetoden och kostnadsmetoden för skadestånd respektive expropriation. Bägge dessa bygger på samma metodik för att hitta värdet på tingesten eller fastigheten. Likheter går således att finna mellan skadestånd och expropriationsersättning. Men att säga att de följts åt, och att expropriationsersättningen vilar på skadeståndsrättens ersättningssystem, anser jag inte är korrekt. expropriation i sverige – en historisk exposé
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=