eric norén allmänt behov. Enligt denna förordning skulle fulla värdet ersättas, samt ett påslag om 50%. Knappt 20 år innan botsystemet och det reparativa skadeståndet gick skilda vägar, fanns det således i svensk lagstiftning ett ersättningssystem vid tvångsvis markåtkomst för allmänna behov. Ett system som där utöver gav full ersättning plus 50 %. Det kan argumenteras för att den första expropriationsförordningen inte enbart var reparativ, utan drabbad fastighetsägare fick även lite ”plåster på såren” av intrånget. Att beskriva ersättningsreglerna enligt expropriationsrätten som att det ”vilar på skadeståndsrättsliga principer” är ur detta perspektiv tveksamt. Även framgent i historien går skadeståndsersättning och expropriationsersättning skilda vägar. Ersättningsnivåerna vid tvångsvis markåtkomst sänktes successivt från 1845 års förordning ner till bottennivån vid 1971 års expropriationslag. Mellan 1971 års ExLoch reformen år 2010 var inte fastighetsägare garanterade fullt marknadsvärde i ersättning, utan presumtionsregeln och i viss mån influensregeln gjorde att ersättningen kunde ligga under marknadsvärdet. Under samma tid skedde inte detsamma för skadeståndsrätten, utan enligt skadeståndsrättens praxis gällde att sakskada skulle ersättas med värdet för den skadade egendomen. Reformen av expropriationsersättningen år 2010 var ännu ett avsteg från ersättning enligt SkLi och med att ett påslag på nytt infördes. Till skillnad från vad som gällde år 1845 blev påslaget bestämt till hälften, d.v.s. 25 %. Ett antal kritiska röster väcktes med anledning av detta påslag där man menade att påslaget innebar ett avsteg från den skadeståndsrättsliga principen.786 Jag vill dock mena, med ovan presenterade resonemang, att skadestånd och ersättning vid expropriation alltid varit skilda åt. Lyfter man blicken från själva ersättningssystemen och studerar skadestånd och ersättning vid expropriation ur en moralisk synvinkel kan inget annat sägas än att vissa likheter finnes. Det grundläggande syftet med skadestånd är som tidigare nämnt att vara reparativt, och även preventivt. Grundprincipen med ersättning vid expropriation har också, i vart fall sedan 1845 års förordning, varit att fungera reparativt. Den ska ersätta fastighetsägaren för den förlust som denne drabbas av med anledning av intrånget. Visserligen genom historien både med lite ”bonus” (i början och nu gällande) ochmed avdrag (från 1971 års ExL fram till reformen år 2010). 251 786 Jämför Bengtsson, Bertil (2016). Ersättning vid expropriation av bostäder. Stockholm: Justitiedepartementet, Regeringskansliet, s. 19-20.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=