242 Att som enskild individ tvingas till att avstå en del av sin egendom är ett kraftigt ingrepp i äganderätten. Detta har även genom tiderna påpekats såväl direkt som indirekt. År 1819 restes krav om att expropriation endast kunde bli aktuellt efter tillstånd meddelats av Kungl. Maj:t. Motiveringen till det var att den enskilde, vilken drabbas av expropriation, skulle vara säker på att hans rätt inte togs i anspråk för annat än allmänna intressen. Kommittén som föreslog denna ordning menade att för att den enskilde skulle kunna känna sig säker skulle behovet prövas av statens högsta styre, vilket vid den tiden var Kungl. Maj:t.757 Att samma ersättningsregler ska gälla oavsett om det är en privat aktör, eller det allmänna genom t.ex. Trafikverket som exproprierar (eller tar mark i anspråk tvångsvis med stöd av speciallag), diskuterades i förarbetena: expropriation i sverige – en historisk exposé 757 Ibid., s. 124. 758 Expropriationskommitténs förslag till allmän civillag år 1826, s. 37. Citerat från SOU 1969:50, s. 124. 759 Prop. 1972:109. Kungl Maj:ts proposition med förslag till expropriationslag m.m. Stockholm, s. 234. ”Expropriation sker ju regelmässigt för att tillgodose ett allmänt behov och det är därför rimligt att den som exproprierar får göra det till samma markpriser som det allmänna.”759 ”Det framhölls där att den enskildes äganderätt, hur helig den än var, likväl måste vika för det allmännas bästa.Genom att prövningen av föreliggande behov överlämnades till Konungen fick man enligt kommittén inte hysa några farhågor för att den enskildes rätt i oträngt mål uppoffrades för statens.”758
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=