236 till sådan värdeförändring somuppstod ”allenast till följd av att expropriationsrätten beviljades eller av att det avsedda ändamålet genomfördes”.724 1917 års lag innehöll även, likt i dag, noggrant specificerade ändamål för vilka expropriation kunde komma att användas.725 År 1949 genomfördes omfattande ändringar i expropriationslagstiftningen.726 I huvudsak gällde ändringarna expropriationsändamål, förfarandet och värderingsregler.727 Lagtexten skrevs även om, genom ändring av formuleringen kring fulla värde, för att tydligare stadga att det endast skulle handla om att det är, vad vi i dag skulle kalla, marknadsvärdet som ska ligga till grund för ersättningsberäkningen.728 Reformen år 1949 var frukten av lång tids motionerande om en ändrad expropriationsrätt.Redan år 1924 väcktes motioner om ändrad expropriationsrätt. 14 år senare, 1938, kom ytterligare en motion i samma linje. Ingen av dessa motioner blev bifallna.729 En starkt bidragande orsak till reformen av expropriationsrätten år 1949 var att det innan saknades möjligheter för kommuner att expropriera mark för bostadsbebyggelse. Markägarna, som företrädesvis inte var kommunen själv, kunde därför tillgodogöra sig en kraftig jordvärdestegring. Fastighetsägarna satt med monopolställning och kunde antingen helt avstå en försäljning av marken, alternativt begära ett högt pris. För att rubba denna monopolställning ansågs expropriationsändamålen vara tvungna att utökas.730 Reformen år 1949 och de nya bestämmelser denna innebar möttes av stark kritik, bl.a. från Lagrådet: expropriation i sverige – en historisk exposé 724 Dahlsjö, Magnus och Sjödin (2010), s. 26-27. 725 Cervin och Jensen (1996), s. 93. 726 Prop. 1949:184. Kungl Maj:ts proposition med förslag till ändring i lagen (1917:189) om expropriation m.m. Stockholm, 2LU34. 727 Prop. 1971:122. Kungl Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation m.m. Stockholm, s. 15. 728 Prop. 1949:184, s. 102, 277. 729 Wallentheim, Adolf (1952). Den nya expropriationslagstiftningen. Stockholm: Tiden, s. 5. 730 Ibid., s. 11. ”[Lagförslaget skulle innebära] en radikal förändring i den enskilde jordägarens ställning i det att den relativa trygghet, som jordäganderätten hittills i allmänhet inneburit, bleve till väsentlig del tillspillogiven. För den allmänna rättsuppfattningen i vårt land måste det utan tvivel te sig främmande att i den betydande utsträckning som här föreslagits utbyta den lagstadgade tryggheten mot ett osäkerhetstillstånd, där den administrativa makten efter fritt skön samt mer eler
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=