eric norén När samhället gick från en liberal hållning till det mer blandekonomiska välfärdssamhället kan man säga att den äganderättsliga pendeln svängde tillbaka något. De ingående delarna i rättighetsknippet började inskränkas på olika sätt som ovan presenterats. Med denna korta summariska avslutning av detta avsnitt vill jag visa på att det är svårt att fastslå en specifik tidpunkt för när äganderätten uppstod. Äganderätten, och synen på ägande eller brukande, har skiftat genom tiderna och haft olika innebörd. Det är ett elastiskt begrepp som formas av rådande samhällsordning, lagstiftning, politik med mera. Även om ägandebegreppet genom historien kan vara svårt att härleda och specifikt peka ut när det uppstod kan befogenheterna som ryms inom knippet studeras. När äganderätten stärkts genom att beståndsdelarna blivit starkare eller utökats har jordens ägostruktur ändrats. Detta är något som gynnat samhället positivt genom att jorden fördelats till fler aktörer som värdesätter marken högre och brukar den mer rationellt. Men när jorden fördelats ut från kronan och på fler individer samtidigt som äganderätten blivit tydligare, eller stärkts, har samhällets behov att samhället ibland kunna flytta på en ägare uppstått eller ökat. Det är tydligt att behovet av expropriativa åtgärder föddes först när enskilt ägande av jorden gick från att vara mer en brukanderätt till en faktiskt äganderätt. Av ovan beskrivna syn på äganderätt genom historien kan expropriationsrättens ursprung förstås. Det var först under slutet av ståndssamhället, när det liberala samhället började, som den enskilda äganderätten blev gällande. Innan, när kronan, adeln och präster ägde en stor andel av all jord i riket, var behovet av att med tvång tillförskansa sig jord inte lika stort. Fram till ståndssamhällets fall hade därutöver kronan genom reduktion tagit allt mer mark i anspråk som kronans, något som startade med Gustav Vasas beslut om att all utrösningsjord skulle tillhöra kronan. Likväl får sägas att expropriationslagstiftning är något som funnits inom svensk rätt under lång tid. Sannolikt fanns vissa möjligheter till tvångstagande av mark redan vid landslagarna. Men säkert är att vid lagreformen som ledde fram till 1734 års lag, som kom att ersätta Kristofers landslag och stadslagen, infördes bestämmelser som möjliggjorde tvångsinlösen av fast egendom. I dåvarande byggningabalkens 25 kapitel 1 § reglerades vilken ersättning som skulle utgå när en by blev av med åker eller äng till förmån för 233 Expropriationsinstitutets historia 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=